Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 46. Riksdagar och möten. 387
1594 omredigerades, och sedermera allt framgent bibehölls
landslagens föråldrade bestämmelse, och ännu mindre blef
det område inom lagstiftningen utstakadt, som tillhörde
konung och riksdag gemensamt. Regeringen ansåg sig
äga rätt att förklara lagen och utfärda stadgar i öfverens
stämmelse med dess anda.! Kyrkolagen, såsom utgörande
en ersättning för den gamla kyrkobalken, ansågs emeller
tid, att döma af dess behandling på riksdagarna, höra till
området för riksdagens medbeslutanderätt.
Den ekonomiska lagstiftningen utöfvades af konungen
och rådet, men då det var af vikt att få några garantier
för lagarnas efterlefnad, blef det, sedan riksdagen utvecklat
sig till en erkänd faktor i statslifvet, vanligt att meddela
ständerna på riksdag sådana lagar, för att inhämta deras
betänkande, som stundom ledde till ändringar, och få deras
förbindelse att ställa sig dem till efterrättelse. Men å
andra sidan hände det, att ständerna i sådana fall sköto
hela saken ifrån sig och öfverlämnade den åt regeringen.
Det var på konjunkturerna, som praxis berodde, och grän
serna för denna lagstiftning voro helt och hållet obestämda.?
Beskattning. Ännu längre visade sig förhållandet vack
lande med afscende på beskattningen. Här hade man en
fullt tydlig bestämmelse uti landslagen, och ehuru den
samma veterligen aldrig vidare följdes bokstafligen, var
det under hela 1500-talet regeln, att om hjälper och gärder
underhandlades i landsorten, sedan konungen och rådet
eller konungen ensam fattat det afgörande beslutet. Hela
Johan III:s regering genomkorsades af dylika bevillnings
underhandlingar. Men vid enstaka tillfällen, särskildt i
fråga om större penningehjälper, hade man äfven vändt
sig till riksdagen,? så t. ex. 1560 och 1571? (hjälpen till
! Jfr regeringens yttrande 1664 i detta hänseende, anfördt här
förut sid. 253 not.
? Adeln knotade under 1660-talet öfver att regeringen utan stän
dernas hörande utfärdade laga stadgar.
3 1544 gaf riksdagen löfte om en hjälpskatt, när regeringen fann
lämpligt utkräfva den. Den utgick visserligen aldrig, men det torde
vara första gången, som riksdagen utöfvat bevillningsrätt.
+ Vid det senare tillfället följde visserligen landsortsförhandlingar.
Ekonomisk
lagstiftning.
Beskattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
