Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680) - Samhällsklasserna och representationen - §46. Riksdagar och möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksbanken.
Bevillningar
öfvergå till
stående
skatter.
388 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680).
Eriks engelska resa och den första elfsborgslösen). Miss¬
bruken under Johan III:s tid framkallade emellertid 1594
kraftiga yrkanden på landslagens efterlefnad i fråga om
bevillning, men riksdagens nu inträdande lifskraftiga ut¬
veckling, på samma gång rikets råd för en tid neutrali¬
serades, gjorde, att man allt oftare vände sig till den förra.
De båda systemen tillämpades ömsom under Karl IX:s och
Gustaf Adolfs tid, dock med allt starkare öfvervikt för
riksdagen,! och ehuru provinsialmöten för frågor af bevill¬
ningsnatur förekommo till periodens slut, kunde både rege¬
ringen och ständerna på 1650-talet konstatera, att bevill¬
ningsrätten öfvergått till riksdagen, sedan utskottsständerna
konsekvent afvisat alla försök att locka dem till bevillning.
Men icke heller denna rätt blef lagstadgad. Medan Gustaf
Adolfs försäkran 1611 i detta fall endast talat om »deras
samtycke, som vederbör», berördes icke beskattningsrätten
i Karl X:s försäkran, och man nöjde sig, märkvärdigt nog,
med konungaedens i fråga om tillämpningen längesedan
föråldrade löfte. — Hvarje stånd gaf för öfrigt bevillning
för sig, att börja med i särskilda biafsked eller landsorts¬
vis, längre fram sammanfördt i riksdagsbeslutet. — Om
regeringens disposition öfver en inkomsttitel, som numera
är af bevillningsnatur, eller stora sjötullen, är förut nämndt
(s. 253); diiremot hérae liila tullen och accisen uader deras
beslutanderätt. Med gäld kunde regeringen belasta riket
utan ständernas hörande. Genom öfvertagandet af riks¬
banken (1668) öppnades åter ett nytt område för riksdagens
finansiella verksamhet. Den styrdes genom deputerade af
de tre högre stånden.
Huru svag riksdagens ställning var i fråga om bevill¬
ningarna, visade sig emellertid i den märkliga förändring,
som under förra hälften af 1600-talet försiggick med vissa
skatter, som åtminstone delvis uttryckligen erkänts vara af
sådan natur men förvandlades till ordinarie (jfr sid. 353).
Med 1650-talet var förändringen fullbordad; de dittills öfliga
skatterna hade blifvit permanenta och omtalades ej efter
1657 i riksdagsbesluten.
! Jfr borgerskapets yrkande 1611 på riksdagens bevillningsrätt
och konungens undvikande svar (Stieruman, I, s. 667).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
