Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det karolinska enväldet 1680—1718 - §47. Konungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 47. Konungadömet. 399
»län lana». Adeln och de ofrälse stånden gåfvo afvikande
svar, för så vidt de senare bestredo konungens rätt att
förläna allodialiter. Konungen själf lät sammanjämka de
olika uttalandena i en ny skrift, som ständerna måste god¬
känna. Det hette där, att konungen ägde full rätt att
lin Jina» samt donationsvis under ett eller annat namn
upplåta kronogods åt undersåtarne, men äfven att dtertaga
länen, »de vare på allodial eller andra villkor bortgifna»;
dock hemställde ständerna till K. Maj:ts godtfinnande, att
inga kronogods måtte allodialiter bortgifvas.
De båda förklaringarna approberades af konungen d.
9 dec. i kraft af »hafvande makt, lag och laga förordningar
att statuera och göra . . ., att de af samma kraft som ali
annan Sveriges lag skola skattas och hallas samt af un¬
dersitarne till evirdlig tid hérsamligen observeras och
efterlefvas», så att den, som handlade däremot, skulle hållas
för en otrogen och den, som förgripit sig emot konungens
höghet.
Det är ögonskenligt, att dessa förklaringar, i synnerhet
den förstnämnda, till sin innebörd gingo vida utöfver den,
som afgifvits 1680. Stiinderna hade visserligen gjort ett
försök att skilja mellan administrativ lagstiftning och all¬
män lag, och deras mening hade tydligen varit att i afse¬
ende på den senare förbehålla sig sin rätt, men det hade
skett i sådana ordalag, att konungen äfven i afseende på
denna kunde handla efter godtfinnande. De kungliga an¬
språken hade under de två åren uppenbarligen växt i om¬
fång och styrka. Att de kunde genomdrifvas, såsom skedde,
berodde framför allt på den söndring, som under 1682 års
riksdag drifvit både frälse och ofrälse att hos konungen
söka skydd.
De båda förklaringarna af d. 10 dec. 1680 och d. 16 nov. 1693 års riks¬
1682 om K. Maj:ts »absoluta vilde> med de kungl. appro- 79°!"
bationerna Aberopades ock i 1693 drs riksdagsbeslut, som
innehöll de ryktbara uttrycken, att K. M:t liksom hans lifsarf¬
vingar därigenom blifvit satt »till en envalds allom bjudande
och rådande suverän konung, den ingen på jorden är för dess
aktioner responsabel utan har makt och våld efter sitt behag
och som en kristelig konung att styra och regera sitt rike».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
