Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det karolinska enväldet 1680—1718 - §50. Riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 50. Riksdagen. 419
skarpa söndring mellan stånden, som utmärkte riksdagarna
1680 och 1682, bidrog att ytterligare försvaga dess mot¬
ståndskraft, och det gick i en handvändning för regeringen
att frånrycka den dess viktigaste rättigheter och att till¬
intetgöra yttrandefriheten, så mycket lättare, som ständerna
själfva visade sig föga förstå den senares betydelse. De
hade visserligen 1680 i viss mån klargjort rådets ställ¬
ning men hade saknat insikt att medverka till något be¬
tryggande ordnande af radsinstitutionen efter en ny tids
kraf. De hade lämnat konungen fullkomligt fria händer
i afseende på rikets styrelse utan att betinga sig någon
kontroll öfver densamma eller öfver statsmedlens använd¬
ning och hade 1682 på de undersåtliga frasernas försåt¬
liga strat låtit hela lagstiftningen halka ned i konungens
hand, tvifvelsutan mot sin egen vilja. Från 1682 måste de
finna sig i att kallas K. M:ts :ständer och fingo snart
bevittna, huru i officiella aktstycken ordet ständer tydligen
afsiktligt utbyttes mot undersåtar.
Ständerna sammankallades visserligen tid efter annan
till allmän riksdag, och Karl XI iakttog i detta hänseende
en viss peridiocitet. Men riksdagarna förlorade under dessa
förhållanden mer och mer i betydelse. De sammankommo
endast för att godkänna K. M:ts förslag eller för att be¬
vilja kontributioner, och ständerna gingo i själfförsakelse
så långt, att de 1693 uttalade sin underdåniga tacksamhet,
för att konungen trots sitt envälde låtit gifva deras utskott
del af ställningen både i yttre och inre hänseende, samt
förbundo sig att obrottsligt hålla och aldrig tillåta någon
ändring i allt hvad af K. M:t »så nådigt och väl är stad¬
gadt och forordnadt. Hastigt gingo riksdagarna öfver;
på fyra veckor kunde allt vara expedieradt, och riksdags¬
besluten förlorade alltmer i innehåll och intresse; intresse¬
lösast af alla, om man undantager myndighetsförklaringen,
är väl rikets ständers beslut af år 1697.
Genom besluten 1682 om utskrifning, som gjordes till
ett »regale», hvilket ej på möten behöfde afhandlas, och
genom det ständiga knektehållet hade en anledning till
riksdag försvunnit; allmogen förbehöll sig ock i samman¬
hang därmed att allt framgent få bevista riksdagar och
K. Maj:ts
ständer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
