Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §54. Rikets ständer 1718—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 54. Rikets ständer. 445
Frietzeky åter hördes påstå: rikets ständer äro icke
bundna vid existerande lagar och författningar utan äro
maktägande att stadga om sig och riket efter dess nöd¬
torft. Det är omöjligt att skilja lagskipningen från högsta
makten; de redofordrande måste ovillkorligen utöfva dö¬
mande makt 0. s. v.1 För folkets rätt och frihet, hette det
hos en annan, måste alla konsiderationer vika af de rättig¬
heter, som blifvit de lagskipande uppdragna; ty folkets
rätt är originär och perpetuell, men de lagskipandes åt¬
giird kasuell och underkastad de jiimkningar, som hufvud¬
ändamålet äskar.?
Konsekvensen af de förstnämnda primärsatserna och
de på dem grundade teorierna blef i praktiken den, att intet
område fanns af den »lagskipande makten» eller rikssty¬
relsen, som icke ständerna kunde tillägna sig, när de så
funno för godt, och att föregående ständers beslut ej voro
giltiga för efterföljande. Det betänkliga åtminstone i sist¬
nämnda förhållande insåg man visserligen, men botemed¬
len, som föreslogos, voro barnsliga och vanmäktiga. Man
utsatte viten för dem, som dristade föreslå något i strid
mot ett fattadt beslut, förklarade dem till och med för den
»allmänna säkerhetens» störare eller voterade ut dem ur
stånden, men ingenting halp.
Man talade gärna i memorial och statsskrifter om
»meniga svenska folket». I verkligheten var det ett stän¬
dervälde, och detta fick genom särskilda svenska förhål¬
landen en egen färg. Det var de under förra århundradet
konsoliderade stånden, som fortfarande bildade riksdagen,
men de sökte ännu mer exklusivt än förr utsöndra andra
element. Adeln såg ogärna nya medlemmars upptagande
och sökte slutligen hindra det genom att vägra introduk¬
tion. Prästeståndet ville utesluta präster, som mottagit
adlig värdighet och visade tendenser att inskränka repre¬
sentationsriitten till kyrkoherdar allena. Borgarstandet be¬
stod endast af burskapsigande borgare och magistratsper¬
’ Mem. ’/,, 1769.
? Borgmästaren Schav i borgarståndet ?/,, 1769.
Riksståndens
exklusivitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
