Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §54. Rikets ständer 1718—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
attribut, som mest smekte öronen och som de snart med
förkärlek använde om sig själfva.
Ur dessa grundsatser härflöt hela den senare utveck¬
lingen, så mycket ledigare, som man snart dref den far¬
liga satsen, att hvad som i grundlagarna ej var ständerna
uttryckligen förbjudet, därtill ägde de full rätt. Allt ifrån
1750-talet började man formulera dessa rättigheter i teorier
och fortfor därmed till det sista. Det var naturligt, att
det blef folksuveränitetens och majoritetsväldets teori, ehuru
uti ständerform, som uppställdes; konsekventast skedde det
af biskop Browallius! samt i En Ärlig Svensk under först¬
nämnda årtionde, af C. F. Pechlin och C. Frietzcky
under det följande. Rikets ständer äga lagstiftningen så¬
som fullmyndiga utöfvare af ett fritt folks rättighet, hos
hvilket lagen allena är suverän och enväldig, resonerar
den förstnämnda. Det är en stor villfarelse att säga, att
Sveriges regeringssätt är ett på lag grundadt kungl. rege¬
mente, blandadt med rådets myndighet och ständernas fri¬
het. Lagstiftande makten bör vara erkänd för den, som ej
kan fela och fara vilse; den är af början och naturlig hos
samhällets ledamöter. I afseende på tillämpningen få dessa
påståenden till följdsats: det är ett ytterst farligt försök
mot friheten att tänka, att ständernas pluralitet icke ägde
förstånd och insikt nog till sina göromål, vore underkastade
fel och villfarelse i sina beslut eller kunde korrumperas.
Ständernas rätt att om sig och fäderneslandet förordna,
som dem bäst synes, är primitiv, yttrade Pechlin. Stän¬
derna kunna aldrig sägas ingripa i konungens eller råd¬
kammarens rättigheter, då de såsom maktägande förordna,
huru de finna nyttigast, och vilja hafva något af riksstyrel¬
sen verkställdt eller ock själfva något verkställa. Fråga
kan ej yppas om rättigheters minskande för konung och
råd, ty dem, såsom blott till riksstyrelsen förlänta, äga makt¬
ägande ständer gifva och taga, såsom de pröfva för det all¬
männa biista gagneligt. »Meniga svenska folket kommer
därvid allena i afseende».?
! Mindre sekreta deputationens mem. ’*/, 1752 ang. falska begrepp
om regeringssättet.
* Mem? 1/5: 1769.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
