Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §63. De särskilda stånden 1719—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allmogen i
början af fri¬
hetstiden.
Tjänstehjons¬
stadgan 1739
och andra för¬
fattningar om
–arbetare.
Allmogens
frigörelse.
Skatteköpsför¬
ordningen
ines
Hemmans¬
kly fning.
580 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
Allmogen befann sig i början af frihetstiden under
samma förmynderskap som förut. Dess dispositionsrätt
öfver sin egendom var inskränkt, dess rätt att afyttra sin
afvel likaså. Genom tjänstehjonsstadgan (1723 och 1739)
inskränktes fortfarande dess rätt att använda arbetare;! den
fick icke ens behålla mera än ett visst antal fullvuxna barn
hemma. De öfriga skulle taga årstjänst.
Sistnämnda stadga gjorde arbetare och tjänare till
föremål för en lagstiftning, som icke blott var sträng utan
äfven förnedrande och som drabbade allmogen i dess barn,
ehuru den naturligtvis också gälde småborgerskapet i stä¬
derna. Den började med en definition på landstrykare,
lösdrifvare, lättingar eller inhyseshjon såsom liktydigt med
alla dem, som ej ville taga årstjänst. Undandroge sig
någon detta, kunde han af hvem som helst angifvas och
skulle tvingas till krigstjänst eller, om han ej dugde där¬
till, tjäna angifvaren ett helt år för half lön eller dömas
till »publikt arbete». Tjänstefolk finge ej begifva sig ut¬
rikes utan pass efter vederbörligt intyg om afsikten. Stan¬
nade någon utrikes mer än två eller högst tre år, förlorade
han arfs- och undersåtar-rätt, och detsamma gällde dem,
som afveke utan pass och ej återvände inom ett år. Tjän¬
stefolk i Finland, Västerbotten och Västernorrland finge ej
flytta ur det ena länet i det andra annat än för giftermål
eller öfvertagande af hemmansbruk. Straffen, som utsattes,
voro ofta nesliga kroppsstraff.?
I det hela gick dock lagstiftningen i en annan, friare
riktning både i afseende på allmogen och den egentliga
arbetar- eller tjiinarklassen. Redan 1719 hade skattekip
medgifvits på billiga villkor och åbon förklarats vara när¬
mast därtill. Rättigheten ordnades närmare genom en för¬
ordning af 1723, som sedermera under större delen af fri¬
hetstiden férblef gällande. 1747 medgafs en betydligt
vidgad rätt till hemmansklyfning, liksom att allmogen finge
behålla hemma så många vuxna söner den ville. Tio år
! Reglementeringen sträckte sig från ’/, till ett helt hemman.
? Föreskrifterna inskärptes genom förordn. 3/; 1759 om dem, som
för dagsverken sökte utpressa höga löner, och ?9/, 1762 om dem, som
flyttade från en ort till en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
