Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §72. Föreningen med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 72. Föreningen med Norge. 673
om utrikesstyrelsens ordnande behandlades sedan i 1839— Förslag och
44 års unionskommitté, som för första gången föreslog, att förändringar
: ne i fr. om utrikes
den gemensamme utrikesministern kunde vara svensk eller ” styrelsen.
norrman. Den senare unionskommittéen (1865—67) fastslog
utrikesministerns svenska nationalitet, hvilken dock kunde
efterskänkts, om ett unionsparlament införts. Förslaget
förkastades af norska stortinget 1871, då den rättsligt
obefogade satsen på samma gång började drifvas, att Norge
ägde rätt att själft »taga saken i sin hand». Vid den för¬
ändring, som 1885 af Sverige gjordes med den ministeriella
konseljen (s. 603), föreslogs äfven, att ännu ett norskt stats¬
råd skulle få tillträde till densamma, men det gick om
intet på grund af den norska statsrådsafdelningens formella
anspråk. Tanken upptogs emellertid åter, och ett förslag
utarbetades 1886, enligt hvilket den ministeriella konseljen
skulle bestå af tre svenskar och tre norrmän, men det stran¬
dade på frågorna om utrikesministerns nationalitet och om
de ärenden, som i den ministeriella konseljen skulle be¬
handlas. Ännu en gång upptogs frågan 1891 med efter¬
gifter för de norska yrkandena från 1886, men förslaget
förkastades af stortinget. Den svenska regeringen uttalade
sig slutligen 1893 principiellt för ett ordnande af utrikes¬
styrelsen på likställighetens grund med en gemensam ut¬
rikesminister, svensk eller norsk man. Frågan om utrikes¬
styrelsens ordnande har blifvit, såsom var att förutse, en
af de unionella hufvudfrågorna.
Konsulatväsendet gjordes redan 1815 till gemensamt Angreppen på
och har sedermera så förblifvit.’ Om dess nära samband 2% seven
med beskickningarna äro redan ett par ord nämnda. Trots Jatvdsendet.
detta började det norska stortinget under 1890-talet arbeta
på ensidigt införande af eget norskt konsulatväsen, i syfte
att med detta som kil spränga gemensamheten på ut¬
rikesstyrelsens område, samt gick slutligen därhän, dels att
besluta konsulatgemenskapens upphörande (från 1395), dels
att vid bidragen till den gemensamma kabinettskassan
! Konsulatstadga 1830, 1858, 1886. Konsuler utnämnas sedan
1836 i sammansatt statsråd.
Hildebrand, E. Sv. statsférfattningens hist. utveckling. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
