Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det konstitutionella statsskicket efter 1809 - §72. Föreningen med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674 Det konstitutionella statsskicket efter 1909.
knyta lika oblyga som oantagliga villkor. Försöken hafva
hittills omintetgjorts genom unionskonungens motstånd, den
svenska riksdagens uttalande 1893, konungens resolution
1894, att Sverige tills vidare betalade äfven Norges andel
i kabinettskassan, samt svenska riksdagens godkännande
häraf och uttalande 1895, hvarefter slutligen det norska
stortinget 1895 och 1896 sett sig föranlåtet att falla undan.
I fråga om rent politiska internationella förhållanden
ha de båda rikena betraktats som en enhet och öfverens¬
kommelser ingåtts under ett för båda. I andra afseenden
ha däremot fördrag kunnat ingås för hvartdera riket sär¬
skildt, och detta förhållande har med tiden blifvit vanligare
och utsträckts till nya områden. Det är sålunda icke blott
separata gränstraktater, som ingåtts för ettdera riket, utan nu¬
mera äfven separata handelstraktater; undertecknandet af ett
aftal har skett särskildt för Sverige sön för Norge; särskilda
underhandlare för hvardera riket ha utsändts o. s. v. Äfven
på detta område, det enda där enheten tycktes vara genom¬
förd, har dualismen gjort sig gällande. Dock afslutas äfven
de separata traktaterna af Sveriges och Norges konung, och
unionsidéen har sålunda fortfarande ett, om än svagt, uttryck.
En af hufvuduppgifterna för föreningen var den skan¬
Det unionella dinaviska halföns försvar. NGL. 8 25 gaf konungen högsta
försvaret.
Lagstiftning
för de båda
rikena.
befallningen öfver »rikets landt- och sjömakt» och gjorde
Norges s. k. linietrupper disponibla fér det gemensamma
försvaret; däremot finge Norges trupper och »roeflottiljes
icke användas till anfallskrig utan stortingets samtycke.
Det måste anses som ett afgjordt fel, och ett hart när obe¬
gripligt, att icke närmare bestämmelser härom infördes i
riksakten. Norge har genom sin senaste värnpliktslag af
1885, utan att ändra 8 25, genom fördelningen af de olika
åldersklasserna på linien och landtstormen väsentligen ned¬
satt sitt bidrag till det gemensamma försvaret, för så
vidt det faller utom Norges gränser. Det var ett beslut,
som i alla afseenden från unionell synpunkt måste beklagas.
De inbördes handelsförbindelserna ordnades för att be¬
reda de båda rikena ömsesidiga förmåner i tullnedsättningar
genom s. k. mellanrikslagar, gällande tills vidare med viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
