Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 Kapitlet. Lochteå—Olkijoki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förföljd af en skara kosacker skyndade Brusin mot bron,
hvarunder han i förbifarten aflöste de finska förposterna. Allt
flera fientliga ryttare syntes nu dyka upp öfverallt i skogen och
sluta sig till förföljarena, och snart begynte de aflossa skott mot
Brusin och hans dragoner. Dessa uppnådde dock lyckligt bron,
där de erhöllo hjälp af Savolaks jägare, hvilka, då de förnummo
skotten, ej dröjde att hasta till undsättning. Kosackerna måste
nu draga sig undan.
Snart uppnådde de fientliga infanterikolonnerna östra
stranden och spridde sig längs densamma, hvarefter de öppnade en
liflig eld mot savolaksarna. Ryska artilleripjeser bröstades af midt
emot bron, äfvensom på en utskjutande udde ett stycke längre
norrut. Dessutom sågos yttermera par kanoner på vägen till
Lapinniemi udde. Inom kort lyckades fienden antända gårdarna
i Kauppila, hvaremot de svenska kanonerna vid Fredriksdal
nedtystade tvenne af fiendens på motsatta stranden.
I tre timmar hade striden pågått, då ryska pionierer begynte
släpa gärdsel och risknippor till bron, och trots det mördande
kulregnet sprungo utmed brosyllarna, på hvilka det ihopsamlade
trämaterialet nedlagts. Efter pioniererna följde ett helt
jägarregemente, som med dödsförakt framträngde öfver bron.
Några finska soldater hade i det längsta kvarstanna! vid bron
för att hindra fiendens öfvergång. En af dem vid Vasa regemente
och Mustasaari kompani, vid namn Bång, var den uthålligaste.
I det längsta ansträngde han sig att med sin bajonett söka mota
de påträngande massorna, och slutligen, då alla hans kamrater
dragit sig tillbaka, fattade han med båda händerna gevärspipan
och utdelade med kolfven kraftiga slag. Bång gjorde alltid hvad
galet var, tyckte hans kamrater, och denna gång frångick han ej
heller sin vana. Träffad af en mängd bajonettstygn föll han
slutligen till marken och påtrampades af fienderna, hvilka läto
honom ligga i förmodan att han var död; men sedan Bång något
hämtat sig, steg han upp och lyckades bana sig väg genom
fiendens täta hopar för att återvända till sin afdelning. Att han, trots
de otaliga såren ännu var vid lif, föreföll kamraterna ofattligt.[1]
Då nu ryssarna väl voro öfver bron, skredo de till anfall,
hvarvid savolaksarna af öfvermakten trängdes tillbaka. Allt större
massor vältrade framåt, och snart befunno sig tre regementen på
västra stranden, från olika håll närmande sig skansarna vid Linna.
I spetsen sågs en ung general, ridande en hvit springare. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
