Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 Kapitlet. Sommarfälttåget i norra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gif dig, Duncker, du är kringränd och kan ej undgå oss!»
hördes en röst ropa från fienden.
Lågande af vrede svarade Duncker: »Det må den onde ge
sig åt dig, din rackare!» och pekande på mannen ropade han
till sina soldater: »Skjut den där!»
Flera skott brunno af, men den djärfva ryssen hade hastigt
dragit sig undan. I detsamma hördes fiendens kommando: »Ge
fyr!» och en kula inträngde i Dunckers bröst. Dödligt sårad, föll
han till marken.
Sålunda slutade en af finska arméns tappraste officerare sin
bragdrika bana vid 35 års ålder. Hans soldater ville ej på några
villkor lämna honom, men han gaf dem en sista befallning att
rädda sig själfva. Motvilligt lydde de denna gång sin afhållna
chef; likväl stannade en adertonårig yngling, sergeanten A. E.
Argillander kvar vid Dunckers sida och föll därigenom i
fångenskap. De flesta öfriga lyckades bryta sig igenom för att sedan
på omvägar och efter flera dagars irrande i skogarna uppnå
Sandels armé.
Förutom Duncker hade striden kräft flera andra offer.
Dödsskjutna voro löjtnant Hobin och fänrik Creutlin samt 31 man; sårade
öfverstelöjtnant G. Cedergren, kapten H. J. v. Burghausen, löjtnant
O. W. Montgomery, adjutanten Lundberg (afled några dagar senare),
underlöjtnant Jac. Alopæus och fanjunkaren Ingerman samt 56
man; fångne löjtnanterna Longe och L. W. v. Essen,
bataljonspredikanten Grundell, hvilken sistnämnde dock af Kamenski
frigafs påföljande dag, samt 28 man. Ryssarnas förluster i döda
och sårade uppgingo till 180 man och flera officerare.
Sandels framhåller i sin raport, att kaptenerna v. Born och
Lange, löjtnant Wallgren och adjutanten Montgomery särskildt
utmärkt sig under denna strid.
Fienden förföljde ej Sandels, hvilken omkring kl. 4 på
morgonen anlände till Öre älf, där han intog sin förra ställning.
Emellertid bars Duncker varsamt af ryssarna på en
soldatkappa upp till bruket, dit en läkare tillkallades, men hans lif stod
ej mera att rädda. Efter några timmar utandades han sin sista
suck, hvarvid Argillander troget stod vid hans sida och emottog
den döendes plånbok, klocka och pipa, äfvensom uppdraget att
framföra hans sista hälsning till de kära i hemmet. »Om du
kommer hem med lifvet, så glöm ej att hälsa min hustru och
min lilla gosse.» Dessa ord voro hans sista.
Följande dag afsändes en officer som parlamentär till
svenskarna med underrättelsen om Dunckers död. Fänrik G. A.
Aminoff emottog parlamentären, hvilken yttrade på tyska:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
