Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Senare delen af min barndom och början af ynglingaåldern, öfver hufvud betraktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språket, sedan de första grunderna af latinet och grekiskan
voro inhemtade. Det första, jag läste på tyska, var
berättelserna i Stridsbergs lärobok. Äfven Heinrichs lärobok
begagnades, men jag minnes icke något af innehållet. Deremot
minnes jag, att jag icke grät öfver berättelsen om »den trogna
hunden», som brukade läsas under tårar af barn, som voro
mycket känslosamma [1].
Så snart jag var något längre kommen i tyska språket,
lästes Schillers båda historiska arbeten: Trettioåra krigets
historia samt historien om Nederländernas affall från
Spanien. Derefter följde Johannes von Müllers Tjugufyra
böcker allmän historia. Det sista stycket i denna bok föreföll
mig underligt. Jag visste icke rätt, om jag skulle anse detta
stycke innehålla verklig vältalighet eller bombastiskt prat.
Men jag hade hört Johannes von Müller omtalas såsom en
stor historieskrifvare.
En helt annan art af historisk läsning hade jag i »Den
Heliga Skrifts berättelser och läror, samlade af Kohlrausch»
Den svenska öfversättningen är försedd med företal af Johan
Olof Wallin. Boken begagnades till öfning i innanläsning, då
jag var ett litet barn. Denna läsning blef inledning till min
bekantskap med ett af verldshistoriens märkvärdigaste stycken,
Ebreernas historia. Jag har qvar exemplaret, som jag hade
i min hand, och jag har vid framskriden ålder genomläst denna
bok å nyo.
Det var en naturlig sak, att det historiska intresset skulle
fästa sig äfven vid tilldragelser, som dagligen timade i den
europeiska verlden. Avisor läste jag dock ej mycket förr än
i en senare tid af min ungdom. Jag hörde mera talas om
Sveriges i min barndoms tid mägtigaste tidning Argus, än
jag just läste den tidningen. Sak samma var med
Anmärkaren, Conversationsbladet och Dagligt Allehanda, hvilka
voro tidningar för dagen. Ett stort litterärt arbete, som var
mycket modernt, var Las Cases’, om Napoleons samtal med
de honom omgifvande personerna på S:t Helena. Denna bok
kände jag dock endast ryktesvis, men en bok, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
