Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Senare delen af min barndom och början af ynglingaåldern, öfver hufvud betraktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen läste, var lady Morgans resa i Italien, och den boken
gjorde mig till en liten bonapartist, hvilket jag sedermera
har alldeles upphört att vara. Jag var väl icke tjusad af
Napoleon, men jag förestälde mig dock, att hans
regeringssätt var mycket bättre än de efter honom följande dynastiernas
i Spanien och Italien. Jag hyste vidriga känslor mot dem,
och likaså hatade jag mycket jesuiterna och var stark i min
ultraprotestantiska ovilja mot medeltidens påfvar och prelater.
Den heliga alliansen hörde jag omtalas såsom en sak, den der
man borde vara rädd för.
Jag hade således politiska antipatier och jag hade också
politiska sympatier; det lyster mig eftersinna, hvilka de voro.
Att Sverige var en konstitutionell stat och konungen
således icke enväldig, detta hade jag tidigt fått lära mig och
höll det för en god sak. Min far, som var en erfaren
riksdagsman, hyste mycken tillgifvenhet för det konstitutionella
statsskicket och mycken vördnad för konung Carl Johans
person. Så blef jag genom faderlig undervisning en
konstitutionell rojalist.
Om främmande länder hörde jag berättelser, som
upprörde mig mycket. Först och främst grekernas frihetsstrid
mot turkarne. Den mansålder, som nu lefver, men var ofödd
på den tiden – 1820-talet –, kan knappt föreställa sig det
ofantligt stora deltagande, som den frisinnade delen af
Europas allmänhet egnade åt grekerna. Berättelser om turkarnes
grymheter gingo med skräck och fasa genom Europa. Hördes
någon gång ett doft rykte, att dessa greker voro ett temligen
dåligt folk, så sköt man skulden på det turkiska tyranniet, som
under långliga tider hade verkat förstörande på det arma
folket. Med detta deltagande för grekerna förenades en otålig
förargelse mot de europeiska magterna, som icke gjorde något
för att hjelpa det förtryckta folket. Och när man i Sverige
hörde, huru vissa enskilda personer i andra länder arbetade
till förmån för grekerna, grep man sig an med en insamling
af penningar bland den svenska allmänheten. Min kassa var
helt liten, men jag ville göra, hvad jag kunde; jag tog af mina
kaffe- och sockerpenningar den för mig ej obetydliga summan
en riksdaler banko (1,50) och gaf åt grekerna. En devis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
