Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestående af en femtio års gammal man, ett fruntimmer om
tjugu års ålder och en fjorton års gosse. Men detta lilla
sällskap hade sina mycket trefliga stunder. Dottern besörjde
sin fars lilla hushåll, tillgångarna voro icke stora, men de
lekamliga behofven voro också mycket små. Le Moine var en
andenatur, som af kroppsliga behof knappt kände något annat
än att förtära stora qvantiteter det starkaste te. Jag, när
jag var hos honom, drack också det starka teet ur en stor
porslinsmugg, vanliga tekoppar voro för små för oss. Och
här talades andehistorier med förklaringar, dervid äfven den
Heliga skrift anlitades. Ty Le Moine läste sin bibel, och hela
andeskåderiet hvilade på en fast religiös grund. Visst var
han den, som egentligen talade, och jag var åhörare, men
såsom sådan obeskrifligt uppmärksam, och alldeles stum var
jag väl icke heller. Den unga dottern var uppfödd i sin faders
lära och för den samma mycket tillgänglig. Men hon förenade
med en i andeverldens rymder vidt sväfvande fantasi mycken
duglighet för qvinliga hushållsgöromål, ehuru jag väl tror, att
hon helst lefde med sina tankar i andeverlden. Med denna
sinnesart förenade hon det älskvärdaste hjertelag. Det fans
hos henne en förmåga, som man någon gång finner hos
lyckligt begåfvade menniskonaturer, att vara allom behaglig.
Personer af de mest olika lynnen och karakterer, män och qvinnor,
unga och gamla, alla värderade, alla älskade Augusta Le Moine.
Sjelf tycktes hon vara danad mera för en annan verld än att
lefva bunden i materien. Det var nog sant, som hennes far
yttrade om henne, då en gång det var fråga om en förlofning:
»Hon bör intet gifta sig; äktenskapet är en alltför grof,
alltför plump sak för henne.» Förlofvad blef hon dock, men gift
blef hon aldrig; döden räddade henne från detta, som hennes
far hade sagt, att det var för groft, för plumpt för henne.
Jag var, såsom alla andra, mycket intresserad af henne. Jag
var eljest blyg i fruntimmerssällskap, tyst och trög, men
samtalsämnen med Augusta Le Moine felades aldrig, och hon, den
fullkomligt färdigbildade unga qvinnan, visade verkligen den
fjortonårige halfynglingen en vänlig uppmärksamhet. – Jag
träffade henne ej blott hos hennes far, men äfven någon gång
hos min farmor, i hvars hus hon var en välkommen gäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
