Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för mig var dock ett visst stycke i talet på Vexiö gymnasium
1830. Min far uppläste detta stycke för mig, läggande det
mig på hjertat. Och detta med rätta. Stycket innehåller
sådana saker, som borde ligga alla unga studenter och annat
ungt folk på hjertat. Stället återfinnes i Tegnérs samlade
skrifter (äldre upplagan), D. 5, s. 250, och i upplagan 1831
af Tegnérs tal, D. 1, s. 295.
En annan vitter skrift, som grep min själ med en
kommenderande magt, var Geijers program vid jubelfesten 1830.
Jag läste den skriften, jag läste den om igen, slutligen kunde
jag hela programmet utantill från början till slut.
Fram på våren 1831 hände mig den för mig ovanliga
händelsen, att jag blef sjuk. Jag sjuknade i frossan; svår var
sjukdomen icke, men jag frös dock några gånger och hade
ett par recidiv. Lektionerna på gymnasium blefvo afbrutna
för en eller annan vecka, men jag var dock ej värre sjuk, än
att jag låg och läste en roman, Lejonriddarne.
Denna termin var den sista, jag skulle tillbringa på
gymnasium; jag tänkte på skilsmessan derifrån med en känsla
af vemod. Det var en tro hos oss gymnasister, att vi aldrig
mer i lifvet skulle få så roliga dagar, som vi hade på
gymnasium. Studentlifvet motsågo vi icke såsom någonting
nöjsamt. Kamratkretsen skulle blifva söndersprängd, vi skulle
blifva bortblandade i den stora studenthopen, bortskymda af de
äldre. Men under den tid, som nu var, – våren 1831 – var
ungdomens glädje summan af min sinnesstämning. Jag bodde
det sista året i Vesterås tillsammans med en kamrat,
Sernander, och vi hade trefligt sällskap af hvarandra, dock skulle
jag väl hellre velat bo ensam. Men då det var mina föräldrars
önskan, att jag skulle bo med Sernander, så var jag nöjd, och
han var för mig en mycket god vän.
Tvenne afbrott från vanligheten inträffade under
sommaren. Det ena var brunnsdrickningen vid Jämmertuna brunn
(Johannisdal) för att bota frossan; det andra var ett stort
nöje, då mina föräldrar tilläto mig att åtfölja dem på en resa
till vissa delar af Dalarne. Resans egentliga mål var ett
besök på Stjernsunds bruk hos brukspatron Steenman, i hvars
hus – han var enkling – en min faster var värdinna. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
