Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 VÄNSKAPSIDE ALET.
uttryck, d. v. s. hurudant lefvernet var. Mina ord äro sådana,
att någon kunde tro, att vi lefde såsom vilda »roueer», i våld-
samma utsväfningar. - Å nej! det var icke så. Vill någon,
när jag beskrifver, huru vi lefde, kalla detta lif ett »rouélií»,
ett lif i mördande utsväfningar, så voro dock utsväfningarna
af en egen art och en sådan, som icke vanligen benämnes
med detta namn. Men nog skulle det kunna sägas, att vi
lefde ett passioneradt lif. Det kommer derpå an, hvilken pas-
sionen var, som dref oss, och hurudant kraftprofvet blef.
Det bestod, detta kraftprof, i en till ytterlig grad upp-
stegrad ansträngning af kroppens och själens alla krafter till
arbete i studier, vetenskapligt arbete, själsodlingens allvar-
samma sysselsättningar. Passionen var den ungdomliga entu-
siasmen för vetande och bildning, begäret att komma i be-
sittning af en vetenskaplig och vitter bildning i dess dyrba-
raste innehåll och i möjligaste största omfattning, vetgirig-
hetens, kunskapsbegärets brinnande törst efter bildning och
ljus, uppdrifven till karakter af passion. Vill man kalla
detta för utsväfning, derför att det gick öfver vanliga mått
och gränser, så voro vi ett par utsväfvande sällar; vill man
kalla det ansträngande lif vi förde ett andligt rouélif, så voro
vi förtviflade »roueer». Det vissa är, att vi sjelfva intet visste,
att vi gjorde något underligt, ännu mindre, att vi gjorde något
farligt. Aftalet, som vi hade gjort med hvarandra, innehöll intet
annat än helt enkelt, att vi skulle vara ett par flitiga studenter.
Men visst gjorde vi oss något högstämda begrepp om hvad
det ville säga att vara flitig student. Derföre blef följden sådan,
som nämdes. Jag, som hade, jag tror visst, starkare kropps-
byggnad och var några år äldre, mådde mycket godt af kraft-
profvet, men den sextonårige - han var icke äldre - dukade
under. Han dog af öfveransträngning i studier.
Jag sade, att han, som jag ville kalla mer än min like,
min öfverman i arbetets trohet, var brådmogen också. Jag
kommer nu att beskrifva hans personlighet, hvilket jag förut
en gång har gjort offentligt, ehuru jag icke nämde namnet.
Beskrifüingen flnnes i den tryckta skriften: »Afsked från stu-
denterne.» Det, som der står skrifvet om den brådmogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
