Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekanta, hvilka organiserade sig till ett eget sällskap med
namn Vestmanlands och Dala Gille, som höll glada och
trefliga samqväm i oskyldigt skämt. Samlingsplatsen var den
s. k. Barnhuskällaren, som var belägen på samma gårdstomt,
der nu hotell Phœnix är bygdt. Der var ett ganska nöjsamt
lif i det lilla sällskapet, men det hände dock flere gånger, att
jag uteblef, ty det kändes motbjudande att gå bort ur
familjekretsen.
En och annan gång besökte jag teatern. Jag såg gamle
Hjortsberg i en och annan rol och jag såg hans sonhustru,
unga fru Hjortsberg, som var en mycket berömd skådespelarinna;
jag såg också Emilie Högqvist i hela sin glans och
de båda berömda skådespelarena Almlöf och Dahlqvist. Jag
såg gamle Hjortsberg i »Bildhuggaren», Emilie Högqvist såsom
Orleanska Jungfrun och Almlöf såsom Hamlet. Jag såg äfven
Torsslow spela Shakspeares Macbeth på Djurgårdsteatern. Torsslow
och fru Torsslow spelade hufvudrolerna förträffligt, men
teatern var för liten för det stora sceneriet, hvilket derföre
förlorade mycket af sin gripande magt, enkanneligen i scenen
med hexorna, då Macbeth ser sina spöksyner. En annan gång
såg jag med lifligaste intresse Torsslow spela Richelieus rol
i pjesen af samma namn, författad, så vidt jag minnes, af
Bulwer. Den politiska karakteren i detta stycke intresserade
mig mycket. Men tvenne andra teaterstycken gjorde på mig
ett starkare intryck, än jag eljest någonsin erfarit af den
dramatiska konsten. Det ena var på Djurgårdsteatern komedien
Strozzi och Martino, det andra var på Stora teatern sorgespelet
Griselda. Strozzi och Martino, författad – jag tror – af
Scribe, är hvad jag ville kalla en politisk komedi, ty ämnet
är en politisk intrig. Titelrolen, Strozzi, betecknar en fint
instuderad mästare i intrigens konst, men tillika en karakter
ej utan moralisk värdighet. Man träffar i detta skådespel en
med stor skicklighet utförd sammanställning af den ytliga
flärden vid ett litet furstligt hof och å andra sidan en
verklig statsman, som rifver sönder uselheten, och på en tredje
sida det narraktiga rabulisteriet, som pöser och sväller i
popularitetsjagt och egenkärlek utan ringaste förstånd. Man får
höra förträffliga tankar uttalas af stadsmannen Strozzi, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
