Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satirens pilar mot det politiska pratmakeriet, som framstår i
Martinos person, göra ett både godt och nöjsamt intryck. – Griselda
åter är ett stycke af helt annan art: jag ville kalla
detta skådespel den qvinliga kärlekens tragedi. Titelrolen
spelades af fru Hjortsberg, och motspelaren mot henne var Almlöf,
som hade att på scenen återgifva den manliga kärlekens tyranni,
som i sitt oförstånd utan elak vilja förkrossar det ädlaste
qvinnohjerta. Pjesen väckte stort uppseende i Stockholm;
på mig gjorde detta teaterstycke ett sådant intryck, att,
sedan jag fått tillfälle att äfven läsa det samma i tryckt bok,
jag lärde mig utantill långa stycken, hvilka jag ännu icke har
glömt. De betraktelser, jag anstälde vid åskådandet och
läsningen af detta dramatiska skaldeverk, hafva i väsentligt mått
bidragit att bestämma mitt sätt att förstå familjelifvet och i
synnerhet det erotiska elementet i menniskohjertat, kärleken.
Åskådandet och läsningen af Griselda borde kunna på ett
helsosamt sätt rifva i själ och kropp på tanklösa fästmän
och fästmör, som icke känna någon annan kärlek än
slarfkärleken.
Till mitt umgänge utomhus hörde också, att jag fick
emellanåt besöka familjen Lagerbjelke. Det var en icke ovanlig
söndagspromenad att gå till Elfsjö och der passera dagen.
Promenaden var duglig, två mil fram och till baka, då jag
räknar en half mil från norra ändan af Drottninggatan, der
jag bodde, till Skans tull och en half mil derifrån till Elfsjö.
Men motionen var nyttig, och jag räknade icke noga med besväret.
Jag besökte också flitigt den offentliga gudstjensten och
var mycket intresserad att se de olika kyrkorna och lära känna
predikanterna. Doktor Pettersson i Jakobs och Johannis kyrkor
var i mitt tycke en särdeles god predikant, och det kunde
väl hända, att jag hade svårt att välja mellan honom och
Thomander, när båda predikade på samma dag. Thomander
var visst icke Stockholmsprest, men han vistades i hufvudstaden
med offentliga uppdrag, och då predikade han icke sällan
i någon af kyrkorna. Min kyrkogång utsträcktes äfven till
Solna och Carlberg, och så väl katolska som reformerta
kyrkorna blefvo besökta för jemförelser med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
