Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För öfrigt, och så snart disputationen i Upsala var
afslutad, företog jag ett nytt arbete. Jag hade bland min
barndoms fantasier haft en fix idé, att jag skulle så begå mig, att
jag skulle vinna pris i Svenska akademien, naturligtvis på
den prosaiska sidan; Carl Thomas Järtas exempel, hvilken
såsom ung student hade vunnit akademiens högsta pris, sporrade
min ambition. Jag var en liten skolgosse, när jag tog
mitt beslut, men jag glömde det icke. Jag hade till och med
under min vistelse i Leksand 1836 varit på väg med ett
försök, som blef, efter hvad jag sjelf nu mera tycker, fullkomligen
misslyckadt, men som likväl förskaffade mig ett s. k. hedersomnämnande
bland täflingsskrifterna. Hela detta företag var ett barnsligt
upptåg, lika oförargligt som oförståndigt. Nu deremot, då jag
var blifven magister och docent, tyckte jag rätta tiden vara
kommen. Jag grep mig an och arbetade dermed från maj
månad 1840 till oktober, då jag lemnade den färdigskrifna
skriften till en betjent i baron v. Beskows kök. Jag hade
under sommaren temligen flitigt besökt riksarkivet, men jag hade
icke medhunnit på långt när sådana forskningar, som behöfdes.
Jag hade bestämdt föresatt mig, att arbetet skulle göras
färdigt för det löpande årets täflan, ty jag kunde icke för det
följande året beräkna samma tillfälle, som jag nu hade, att
studera på riksarkivet. Emellertid kände jag mycket lifligt
bristfälligheten i hvad på historisk forskning ankom, men i
stil och skrifsätt trodde jag mig hafva lyckats bättre.
Akademien tyckte tvärtom. Utslaget, som förkunnades på
högtidsdagen den 20 december, blef, att jag fick beröm för min
forskning i otryckta urkunder, men stilen sades vara något
ojemn, hvarföre akademien, hellre än att gifva det mindre priset,
uppmanade författaren att omarbeta sitt arbete, för hvilket
ändamål akademien erbjöd sig att meddela sina anmärkningar.
Jag stod i börssalen och hörde detta, rätt nöjd och belåten.
Jag hade aldrig vågat göra mig någon säker förhoppning att
vinna priset, och nu tyckte jag, att akademien hade gifvit på
hand, att jag skulle få priset nästa år, om jag omarbetade
skriften. Jag gick upp till baron v. Beskow en af de följande
dagarne, anmälde mig såsom författare och begärde del af
anmärkningarna. Det var från första ögonblicket afgjord sak för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
