Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tog denna missräkning mycket lugnt, ty min vana
har alltid varit att taga den närvarande dagen, sådan han är,
och bemöda mig att göra honom så god han blifva kan. Jag
såg för mina ögon nödvändigheten att återvända till Upsala,
då min befattning i det Lorichska huset nu måste nalkas
sitt slut.
Ty så var det. Ynglingen, hvars lärare jag var, befann
sig på sitt adertonde lefnadsår. Han blef för gammal att
hafva informator. Jag hade mycket allvarsamma samtal med
honom om val af lefnadsbana, och sedan den saken var afgjord
oss emellan och beseglad med bifall af hans fader, var också
afgjordt, att jag skulle skiljas ur familjen. Den adertonårige
ynglingen erhöll anställning såsom underofficer; hans afsigt
var att blifva militär vid Lifbeväringsregementet. – Äfven flickan
var blifven för stor för mig; hon gick på sitt sextonde år;
hon var stadd på öfvergång från att vara en skolflicka till att
blifva ett ungt fruntimmer.
När jag nu, då skilsmessan stundade, sände min blick
tillbaka öfver den tid jag hade tillbragt såsom lärare för dessa
båda syskon, gjorde jag en erfarenhet, som jag sedermera har
fått all anledning att anse vara sann och riktig, nemligen att
jag alls icke dugde till elementarlärare. Denna föreställning
hade föresväfvat mig redan då jag skildes från min första
lärareplats i det Lagerbjelkeska huset, och samma tanke återkom
nu. Jag tror också, att det var en stor lycka för mig,
att jag blef tvungen öfvergifva mina planer på lärareplats vid
Stockholms gymnasium. Men föreställningen, som jag hade,
kunde väl fylla min själ med förskräckelse för framtiden, ty
under det svarta mörker, som för närvarande betäckte min
utsigt vid universitetet, kunde omständigheternas tvingande
magt lätt nog blifva sådan, som oemotståndligt måste drifva
mig till att söka min befordran vid något elementarläroverk.
När jag tänker på min misslyckade anläggning på lektorssysslan,
så ser jag deri ett exempel på det, som jag har sagt
åt studenterna, att när man icke får det, man gerna ville hafva,
så händer det, att man sedan får se, huru det, som man så
gerna ville hafva, icke var något godt, och då kan äfven
hända, att man sedan får något annat, som är bättre. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
