Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har det gått med mig. Jag fick ej det jag sökte i Stockholm,
men jag fick bättre dagar i Upsala, än jag på den tiden
vågade hoppas.
Men en from önskan hyste jag, så lifligt, att den samma
nästan var en hjertpunkt i mitt lif, nemligen att der skulle
funnits ett universitet i Stockholm. Denna tanke har följt
mig genom hela mitt lif, och derför var det med den lifligaste
glädje jag har förnummit, att sent omsider ett universitet i
Stockholm är på väg att växa opp. Jag menar Stockholms
Högskola.
——————————
I januari 1841 tog jag farväl af familjen Lorich och reste
till Upsala, men blott för några dagar, ty nu var beramadt,
att jag ännu en liten tid skulle vara Stockholmsbo. Grefvinnan
Lagerbjelke hade uttalat en önskan att jag skulle stanna
några veckor i hennes hus för att gifva undervisning åt de
små flickorna, som under min Elfsjötid hade varit för små att
behöfva en lärare, men nu voro lagom stora. Grefvinnan hade
nu med sin omgifning inflyttat till Stockholm; jag skulle
således få vistas i staden. Jag hade kort förut på begäran af
grefvinnan, medan familjen ännu var qvar på Elfsjö, predikat
i Brännkyrka annandag jul. Detta var sista gången jag har
bestigit predikstolen. Ämnet för predikan var »Den lidande
kärlekens seger». Jag vågar visst icke hoppas, att denna
predikan håller stånd, om hon skulle granskas af vår tids
nogräknade teologer, men nog dugde hon för dem, hvilka hörde
henne. Det var mig en stor fägnad, att fru Lorich med
sina barn hade rest ut till Brännkyrka och voro bland
åhörarne.
Helt annan sysselsättning fick jag nu. Grefvinnans anbud
var mycket välkommet, ty derigenom erhöll jag tillfälle att
under februari och mars månader få begagna riksarkivet för
omarbetningen af min prisskrift i Svenska akademien. Och
emellanåt gjorde jag mina små besök hos Lorichs. Ett
störande afbrott i min verksamhet föranleddes af en bröstsjukdom,
som öfverraskade mig, förmodligen i följd af någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
