Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu en gång företaga, om tiden medgaf, men detta gör hon
icke. Ämnet förtjenar att behandlas med en blick tillika på
vår tids lära om ett konstitutionelt regeringssätt.
År 1846 inträffade, att jag blef förordnad förestå Skytteanske
professorens föreläsningar och examina, medan Wingqvist
var frånvarande såsom ledamot i representationskommittén.
Jag gjorde så godt jag förstod, men detta var ej mycket. Jag
bestämde genast mitt föreläsningsämne, ty ett sådant fans, som
både intresserade mig mer än något annat och äfven måste
anses mycket nyttigt för studenterna att åhöra. Detta ämne var
Sveriges statsrätt. Jag trodde mig verkligen vara så hemmastadd
med detta ämne, att jag kunde åstadkomma en föreläsningskurs.
Ämnet hade legat mig i hågen, allt sedan jag såsom
en fjorton års gosse promenerade på kyrkogården i Vesterås
med Sveriges grundlagar i handen. Jag gjorde först en historisk
inledning, med hvilken jag vid förnyad genomläsning
vid äldre år icke är egentligen missnöjd. Sedan kom sjelfva
grundlagstolkningen, som jag då ansåg vara passabel, men nu
mera finner duga till just ingenting. Det var ett barnkammararbete.
Studierna voro tarfliga. Jag hade just icke något annat
material än sjelfva grundlagstexten och min egen eftertanke,
hvilken icke var djupsinnig. Af Naumanns bekanta verk var
endast första delen utkommen, som egentligen var historisk.
Dessa föreläsningar hafva nu fått sin ändalykt i eldbrasan.
Men så tarfliga de voro, förebrår jag mig likväl icke att hafva
med dem gjort något onyttigt, ty ehuru tarfliga mina föreläsningar
voro, så voro studenternas kunskaper ännu tarfligare,
och såsom en inledning till studier kunde föreläsningarna
passera, i fall studenterna ville åhöra dem. Men detta ville
de icke. Jag hade en stor samling åhörare i början, så länge
den historiska inledningen räckte, men sedan troppade de af,
och mot slutet hade jag blott några få åhörare. Annat hade
varit, om jag velat göra bevistandet af föreläsningarna till ett
vilkor för betyg i examen, men detta ansåg jag orätt att göra.
Synnerlig hugnad af mitt professorsförordnande hade jag således
icke, men en god sak lärde jag mig, hvilken jag sedermera
oupphörligt har iaktagit, nemligen att alltid hafva några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
