Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veckors föreläsningar utarbetade, innan jag stiger upp i katedern.
Det är mig alltid vidrigt att »sätta sakerna på sista
stund».
Professorsförordnandet räckte tre terminer, hela året 1840
och vårterminen 1847. Föreläsningarna i. svenska statsrätten
hade sitt sammanhang med en framtidstanke, som väl icke
då föddes – han var äldre –, men nu öfvergick till verkliga
förarbeten. Tanken var den, att jag skulle göra mig till
författare af ett omfattande verk i svenska statsrätten. Jag hade
läst Stangs verk i Norges konstitutionella rätt, och jag tyckte
det vara illa bestäldt med Sveriges politiska litteratur, då
1809 års grundlagar nu voro mer än trettio år gamla och
likväl icke någon vetenskaplig bearbetning af deras innehåll
ännu fans. Ett sådant verk ville jag göra till ett lifsarbete
för mig. Så oförståndig jag var i vetenskapliga ting, förstod
jag likväl, att årslånga källstudier fordrades, studier i Sveriges
riksdagshandlingar och i Sveriges politiska historia samt i
främmande länders statsrätt för jemförelsens skull. Men jag
bäfvade icke för arbetets tyngd. Från och med hösten 1846
grep jag mig an. Jag företog mig att genomgå
konstitutionsutskottets betänkanden och genombläddra samtliga riksståndens
protokoll, riksdag efter riksdag, samt göra anteckningar för
att se, huru grundlagarnes mening hade blifvit vid särskilda
tillfällen framstäld och tillämpningen gjord. Jag genomläste
naturligtvis endast de protokoll, som handlade om grundlagsfrågor
eller eljest voro af vigt för kännedomen om rikets
ständers konstitutionella praxis. Fyrtioett år äro nu
förflutna, och arbetet är ännu ogjordt. Så går det med
ungdomliga föresatser. Detta verk har oupphörligt föresväfvat
mig såsom ett önskningsmål, men lika oupphörligt blifvit
afbrutet af sysselsättningar, som tillhört mitt akademiska lärarekall
och hvilka jag således icke har varit berättigad att bortvisa.
Nu, vid sjuttioett års ålder, är det för sent att tänka
derpå. Men icke desto mindre tänker jag på den saken.
Jag kan ej släppa denna tanke – och jag har ett par gånger
under min professorstid genomfört en förnyad föreläsningskurs
i detta ämne. Jag har derunder inhemtat den vanliga
erfarenheten, att vetenskapliga arbeten, när man kommer in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
