Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 STUDENTFÖRENINGEN VÅRTERMINEN 1847.
dant lifvet var, som der lefdes. Jag vet ej, om skriften fick
många läsare, men förklaringen var emellertid gjord. - Ett
annat steg blef också taget under vintern 1846-47, att för-
stärka kassan. Vi utsände en adress till allmänheten utanför
universitetet för att åstadkomma en liten insamling. Ej flngo
vi mycket, men ett och annat bidrag erhölls dock. En leda-
mot af föreningen, unge Edholm, skaffade oss ett vackert bi-
drag af överståthållaren, friherre Sprengtporten, jag vill minnas
100 riksdaler banko.
Det glada lifvet inom föreningen fortfor, men för mig på
ett förändradt sätt. Föreningen bestod af ett stort antal, flere
hundrade inskrifna ledamöter, men bland dem fans ett mindre
antal, som intresserade sig mer än de öfrige och utgjorde ett
slags kärntrupp. Dessa voro de, med hvilka jag egentligen
lefde. Frampå våren, när vi fingo ljusa och vackra qvällar,
upphörde vi att gå på gillesalen, men vi träffades så mycket
mera utomhus i små samqväm med ett par glas punsch och
en liten aftonmåltid. Denna tid, våren 1847, står verkligen
med en egen glans bland min ungdoms minnen. Det var lika
som jag skulle haft en liten lektid, innan min ungdoms ålder
flydde ifrån mig; jag hade nu inträdt på trettiotalet af mina
lefnadsår.
En stor förändring till ett bättre inträffade i min ekono-
miska ställning, då jag nu erhöll det FilénsJca legatet, hvilket
var, såsom det ännu är, ett åt yngre akademiska lärare gifvet
understöd, 500 riksdaler riksmynt årligen i tre års tid. Jag,
som var van att samla inkomster i små bitar, litet här och
litet der, tyckte mig nu vara blifven en välbergad man. En
ljusare utsigt för min framtid började också nu dagas, ehuru
ljuset blott flämtade på långt afstånd. Det lyste ur Geijers
graf. Hans död inträffade vid denna tid, och man kunde anse
temligen säkert, att adjunkten Carlson skulle blifva hans efter-
trädare, och i sådant fall saknade jag ej en viss utsigt att
kunna erhålla adjunkturen efter Carlson. Det hade visser-
ligen blifvit mig förespegladt, att jag för studentföreningens
räkning skulle vara en misshaglig person på vissa håll, men
dermed var ingen fara. Man hade sagt mig, att detta skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
