Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTFÖRENINGEN VÅRTERMINEN 1847. 451
och gata ned, ur hus och i hus, hvarhelst en professor eller
adjunkt fans boende, och tog dem på två man hand. Det är
något egendomligt för känslan att gå på besök, der man vet,
att man icke är välkommen. Så var det nu på de flesta
ställena. Men jag var frimodig i sinnet, frågan var ju fri.
Svaret blef olika på olika ställen. Somliga svarade tvärt nej,
andra svarade undvikande, några svarade gynsamt, men dessa
voro ej många. En eller annan beklagade mig, att jag råkat
in i detta otyget, och sade mig personligen ganska artiga
saker. Höfligt bemött blef jag öfver allt; promenaden, som
räckte två förmiddagar, gaf mig en god motion, som alltid är
nyttig för en stillasittande läskarl.
Sig sjelf lemnad, lefde studentföreningen rätt lugna dagar.
Frampå våren företogo vi oss ett litet upptåg, som var ämnadt
att vara en liten »pik» åt våra förnäma vedersakare. Student-
föreningen tänkte göra sig en glad afton, en liten vacker fest
med sång och några små dramatiska föreställningar, icke nå-
gon fullständig teaterpjes, men några scener, icke inför all-
mänheten på teatern, men hemma på gillesalen. Och till detta
lilla nöjet beslöto vi att inbjuda prins Gustaf, som vistades
vid akademien under terminen. Hans älskvärda personlighet
gjorde honom välkommen öfver allt; vi sågo honom mycket
gerna. Men denna gången hade vi dessförutan en liten »arrière-
pensée». Då vi nemligen visste, att allt, hvad högt och stort
var vid universitetet, såg till oss med sneda blickar, och vi
trodde oss veta, att sjelfve universitetskansleren, hans kunglig
höghet kronprinsen, var intalad att icke vara gynsamt stämd,
gjorde det oss ett nöje att få midt för våra vedersakares ögon
lägga i dagen, att sjelfve den kunglige prinsen bevärdigade
oss med ett besök. Jag uppvaktade prins Gustaf och framförde
bjudningen, som blef gynsamt besvarad. Prins Gustaf var
närvarande vid den lilla festen, som var rätt lyckad.
Under vårens lopp företog jag af egen drift en sak, som
väl icke kunde mycket uträtta, ty detta visste jag vara fåfängt,
Pien som jag dock ansåg böra göras, för att vi ej skulle lemna
något ogjordt, som göras kunde till att upplysa allmänheten och
skingra fördomarna Jag skref och utgaf i tryck en liten skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
