Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 DEN EKONOMISKA STÄLLNINGEN.
skilja mig derifrån. Det var så, som jag hade sagt i min lilla
skrift om studentföreningen (1847), att »när man känner sin
egen ungdom fly, då uppflammar en lefvande kärlek för den
ålder man ville qvarhålla, om man kunde». Derföre umgicks
jag ännu alltid ganska mycket med de yngre och mycket
mera med dem än med de äldre akademiska lärarena, till
hvilka jag dock nu skulle vara närmare kommen genom min
ålder och min lefnadsställning.
Den ekonomiska ställningen skulle väl nu vara förbättrad,
då jag hade ordinarie lön, men lönen var liten. Jag kan ej
noggrant säga, hurudan summan var, men jag minnes, att
adjunkterna höllo öfverläggningar sins emellan om utsigter,
som kunde finnas till löneförhöjningar för att uppbringa lönen
till 2,000 riksdaler riksmynt. En och annan liten löneförhöj-
ning erhöllo vi också, och en god sportel fans för de adjunkter,
som voro examinatorer i studentexamen, ty der funnos lag-
stadgade examensafgifter, som tillföllo examinatorerna, och
denna inkomst tillväxte år ifrån år genom det sig ständigt
ökande antalet, som examinerades. Slutligen hade adjunk-
terna samma tillfällen som docenterna att draga inkomst af
enskilda lektioner, dock med den inskränkningen, att vi ej
gåfvo lektioner åt dem, som vi skulle examinera i student-
examen. Ty vi skulle, om vi det hade gjort, kommit i en
falsk ställning. Men med de riktiga studenterna kunde visser-
ligen hållas »kollegier».
Sådana hade jag ej särdeles mycket, men dock något.
Jag fortfor med den svenska och latinska kriaskrifningen,
hvilken väl plågade mig med sin tråkighet, men inbragte
mynt. Öfver hufvud sagdt, bergade jag mig godt, ehuru hus-
hållningen från och med hösten 1851 blef litet mera vidlyftig,
än den samma förut hade varit. Min syster bosatte sig nu i
Upsala, och vi höllo hushåll gemensamt, hvarjemte vår enda
nu qvarlefvande faster sålde sin gård i Vesterås och flyttade
till oss i Upsala. De båda fruntimren med sina tillgångar
och jag med mina bildade ett litet familjelif af tre personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
