Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4*78 RESA TILL NORRLAND OCH DALARNÉ 1850.
att han icke såg någon väg; vi måste stanna qvar. Lyckligt-
vis fans tillfälle till nattqvarter på stället för ett par frun-
timmer, och de öfriga passagerarne, d. v. s. professor J olian
Henrik Schröder och jag samt en för mig okänd person, ílngo
rum på Åshusby gästgifvaregård, som låg helt nära. Dit
pulsade vi oss fram i snödrifvorna. Följande dagen måste vi
blifva qvarliggande, medan folket i orten körde upp väg med
snöplogen. Vädret var nu vackert, och vi hade godt qvarter.
Men nog gick tiden långsamt, men Schröder och jag höllo
godt sällskap med hvarandra, och jag var försedd med lektyr.
På tredje dagen kommo vi till Upsala.
Lyckligt och väl omsider anländ till Upsala, tog jag mitt
inträde i studentexamen och lefde derefter helt stilla under
vårterminen, men sommaren blef omvexlande och nöjsam. Jag
ville se någon förut osedd del af Sveriges rike, och jag valde
till resans föremål en del af Norrland samt äfven Helsingland
med afsigt att derifrån taga hemvägen genom Dalarne.
Norrlandsresan begyntes med ångbåtsfärd från Stock-
holm till Hernösand, med besök i Gefle, Söderhamn, Hudiks-
vall och Sundsvall, ty ångbåten låg stilla en eller annan timme
på hvartdera af dessa ställen. Från Hernösand åkte jag land-
väg för att få se de vackra utsigterna öfver elfven i Ånger-
manlands nedre ådal. Ångermanelfven var ståtlig att se;
nedanför Nyland tycktes hon mig mera likna en hafsvik än
en flod; mellan Nyland och Sollefteå jemförde jag henne med
Dalelfven. Från Sollefteå begaf jag mig på skjutskärra förbi
Graninge bruk och genom Ragunda i ett hörn af Jemtland in i
Medelpad och genom Indalselfvens ådal förbi Sillre till Sunds-
vall. Utsigterna från landsvägen voro i hög grad märkvär-
diga, en mera vildskön natur, intressant i barbarisk stil, har
jag aldrig sett.
Efter den temligen långa skjutskärrefärden kändes det
angenämt att i Sundsvall få bestiga en ångbåt, som förde mig
till Hudiksvall. Men der blef skjutskärran åter anlitad för
resan genom Helsingland. Jag hade nyss sett Ångermanelfven,
Indalselfven och äfven Ljungan under en utflygt från Sunds-
vall till Matfors bruk och Tuna prestgård på besök hos dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
