Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÜSA TILL NORRLAND OCH DALARNE 1850.
elf och hade deraf stor hugnad. Vägen gick genom Delsbo,
Ljusdal, Jerfsö, Undersvik och Arbrå socknar, vackert och in-
tressant; ett praktstycke var utsigten från Jerfsö kyrkogård.
Derefter följde vägen genom Bollnäs, Alfta och Voxna socknar
till gränsen mot Dalarne, der jag nu begynte min sjette rund-
resa genom detta landskap. Jag kom nu dit på motsatt sida
mot den, hvarifrån jag förut alltid hade kommit. Jag korn
denna gången genast in i öfre Dalarne ofvan Siljan. Gräns-
bygd mot Helsingland är Öre socken, der jag nu besökte de
gästfria husen hos assessor Didron på Dalfors bruk samt
familjen Clason på Furudal. Derifrån färdades jag genom
Orsa socken, men min vän Sernander var, så vidt jag kan
minnas, nu icke hemma. Deremot fick jag tillfälle att i
sällskap med mina vänner Carl Svedelius och Wedholm före-
taga en utfärd från Mora till Elfdalen: mitt egentliga hög-
qvarter var det vanliga hos Stenmans i Rättvik. Hemvägen
färdades jag genom Leksand och vidare genom nedre Dalarne,
med gästvänliga besök här och hvar.
Hemkommen till Upsala gjorde jag åter en utfärd. An-
ledningen var ett sjukbesök i Vesterås för att för sista gången
få se den ena af mina fastrar. Hon kämpade med döden och
afled ej långt derefter.
Men sedan satt jag stilla hela hösten med mina göromål.
Ock lika så hela året 1851. Någon märklig tilldragelse,
som angick mig personligen, minnes jag icke från detta årtalet.
Jag skötte mitt professorsvikariat hela vårterminen och hade
mycken hugnad af den välvilja studenterna visade mig. De, som
tenterade hos mig, fìngo sina betyg för godt pris, hvilket var
en följd af mitt för barmhertighet kanske för mycket tillgäng-
liga sinnelag, dels också af en antagen grundsats.
Filosofie kandidaterna vid promotionen 1851 lefde högt
med stora examenssexor. De slogo sig tillsamman nationsvis,
och hvar och en bjöd sina bekanta till det gemensamma kalaset;
på det sättet blef församlingen stor. Jag prisar icke detta, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
