Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARRESOR 1852. 485
H8n hette Christian Loven. Han var en pigg pojke, fr!u är
han sekreterare i landtbruksakademien. Vid badtidens slut
gjorde jag en restur till Strömstad och Fredrikshald. Den
svenska kusten vid Svinesund föreföll mig ful, men den norska
så mycket vackrare. Tistedalen och Knardalen vid Fredriks-
hald voro herrliga att se.
Denna resa till Strömstad och Fredrikshald var en Sär-
skild utfärd, från hvilken jag återvände till Lysekil, men kort
derefter företogs hemresan öfver Uddevalla till Venersborg
och vidare på besök hos min vän Sahlin i hans föräldrahem
Christinedal i Dalsland. Sahlin förde mig till det för sin
natursköna belägenhet mycket berömda herregodset Balders-
näs, men efter en eller annan dags vistelse i den Sahlinska
familjen reste jag landväg till Venersborg, der jag besteg
ett kanalfartyg med afsigt att utan uppehåll begifva mig till
Stockholm, hvilket likväl icke alldeles gick i fullbordan. Ty
bland passagerarne på fartyget träffades en min anförvandt
med namnet Carlson, fabriksidkare i Norrköping och gift med
en dotter af min farbroder. Vänligt inbjuden af Carlson, af-
steg jag jemte honom vid Norsholm, och vi begåfvo oss till
Norrköping, hvarifrån jag efter ett par dagars trefligt umgänge
bland anförvandter och vänner begaf mig på ångbåt till Stock-
holm och ofördröjligen derifrån till Upsala.
Jag hade således lefvat ett mycket omvexlande sommar-
lif. Hösten blef enformig och stilla. Det enda, som af bröt
det akademiska lugnet, var sorgebudet om prins Gustafs död,
som upprörde många hjertan. Sorgefest blef firad, och Bottiger
höll ett förträffligt tal. Ämnet var rikt. En ung man, som
är begåfvad med de yppersta anlag, men dör - menskligt
att tala - i förtid från de vackraste förhoppningar, en sådan
afbruten lefnad är ett rikt ämne för betraktelser.
Aret 1853 började med en för mig ovanlig tilldragelse:
jag blef öfverhopad med gr of t ovett i en trycM skrift, och
författaren var en ryktbar man, Crusenstolpe. Jag hade på
studenternas nordiska fest hållit det sedvanliga talet vid skålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
