Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Min lefnad sedan jag ej mera är professor, 1881 - 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan omsorg, som deremot bestämdt ålåg mig såsom
en moralisk förbindelse, var att taga ett vänligt afsked från
mina embetsbröder och från studenterna. Tillfällen dertill
bereddes mig så från det ena hållet som från det andra. Jag
blef af Humanistiska sektionens professorer jemte flere andra
akademiska lärare inbjuden till ett broderligt samqväm den 24
februari 1882, och jag hade då redan förut blifvit helsad med
en afskedssång af studentcorpsen den 11 februari, såsom ock
tillfälle blef mig gifvet att säga mitt tack och farväl till de
båda nationer, hvilkas inspektor jag hade varit. Jag talade
vid dessa tillfällen, på sätt jag ansåg värdigt vara. Jag
beskref hvilken betydelse jag ansåg min bortgång innebära, jag
talade tacksamhetens tal och den allvarliga vänskapens ord.
Mitt tal till studentcorpsen blef tryckt i tidningar, men efter
en mindre lyckad uppfattning af snabbskrifvaren, så att jag
icke vidkännes det samma, sådant det finnes i tryck. När jag
besinnade den ställning, i hvilken jag hade befunnit mig till
studenterna, sedan jag för fyratio år tillbaka begynte min
verksamhet såsom universitetslärare (1841), var jag så rörd af
skilsmessans betydelse, att jag ej ville inskränka mig till de
ord, som muntligen talades. Jag uttalade några välmenta ord
med både varning och uppmuntran i en skrift, som med titel
»Afsked från studenterne» utkom i bokhandeln samma dag
jag hade mottagit deras afskedsbesök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
