Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
embete, som stamfadren beklädt, såsom
kommandostafvar för krigshöfdingar, nycklar för riksskattmästare,
rådshattar för riksråd, m. m. Andra vapen hafva sitt
innehåll efter namnet eller tvärtom såsom Silfverspåre
en silfversporre, Sternberg en stjerna och ett berg;
sådana vapen kallas alande (arma loquentia, armes
parlantes, redende Wappen). Efter denna korta inledning
till heraldiken i allmänhet öfvergå vi till de rent svenska
förhållandena.
Om äfven heraldikens uppkomst i Sverige ej kan
ledas så långt tillbaka som i mellersta och södra Europa,
spårar man dock med visshet bruket af slägtvapen sedan
början af 1200-talet. Utan tvifvel är tiden för slägtvapens
införande i vårt land mycket äldre än konung Magnus
Ladulås” tid, men sannolikt blef bruket att föra
sköldemärke som slägtmärke först allmännare, sedan denne
konung år 1285 utdelat det första riddarslaget och samma
år förordnat, att de, som tjente till häst, fingo sina
gårdar fria från skatt till kronan; härmed följde väl ej
något ärftligt adelskap, i synnerhet som, om rustningen
ej fullgjordes, gården åter kom under skatt; denna
förordning blef dock upphofvet till en särskild klass,
hvarur den ärftliga adeln utvecklade sig, hvilken dock ej
tycks fullkomligt blifvit liktydig med frälset förr än
under konung Gustaf den I:s tid. Den mängd af förnäma
utlänningar, som genom Magnus Ladulås utländska
giftermål drogos till hans hof, hade troligen ej ringa del i
ett adelstånds uppkomst samt heraldikens utveckling i
Sverige. En lång tid åtgick innan det ärftliga adelskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
