Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
och Dag) till Eksjö år 1449 upptog sitt mödernenamn
Sture.
I allmänhet äro vapnen under Medeltiden enkla och
i synnerhet under 1300-talet rikt och vackert
sammansatta, försedda med omskrifter, upptagande hela namnet
för den person, det tillhörde; fältet omkring vapenskölden
är vanligen siradt med smakfulla ornament; under
1400-talet tyckes graveringskonsten kommit på förfall; sjelfva
skölden med sitt innehåll framstäldes ofta gröfre och
utan prydnader; så var äfven förhållandet under
1500-talet, då omskrifterna kring sigillen började försvinna
och. ersättas endast af initialer. För att visa den
heraldiska konstens ståndpunkt i Sverige under olika
tider meddelas här, fig. 1—18, teckningar öfver
riksvapnen, sådana de funnits under olika tidskiften dels i
konungarnes sigill dels å deras mynt.
Då Erik d. 14:de år 1561 vid sin kröning införde
grefve- och friherrevärdigheterna, började ett nytt skifte
för adeln; i början förlänades endast värdigheterna, men
de åtföljdes snart af gref- och friherreskap. De förste
grefvarne och friherrarne antogo ganska enkla vapen,
men under 30-åriga kriget synas tyska bruk i detta
hänseende gjort sig gällande, äfven i afseende på
kronornas form, enär de dittills brukade grefvekronorna
utbyttes mot tyska furstliga kronor af den orsak, att
de då blifvande svenske greflige fältherrarne ansågo sig
hafva samma värdighet som tyske furstar. Grefvarne
Lejonhufvud, eller som de då började kalla sig
Lewenhaupt, ökade sitt vapen så, att det hade fjorton fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
