- Project Runeberg -  Svenska metodismen i Amerika /
61

(1895) [MARC] Author: Nils Magnus Liljegren, Nils Olof Westergreen, Carl Gideon Wallenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 61 –

icke alltid hade sötebrödsdagar. I Canada blef en
resepredikant vid namn MeCarthy arresterad såsom lösdrifvare och
landsförvisad, emedan lian predikat Guds ord utan att hafva
erhållit tillstånd dertill från engelska kyrkan. Denne man
försvann totalt, alldeles som politiska fångarne i Ryssland,
och ej ens hans hustru eller fyra barn erhöllo någon vidare
upplysning om hans öde. Men förföljelselustan öfverlistar
stundom sig sjelf. Ju mera de blefvo förföljde, desto mera
förökades deras antal.

Efter julkonferensen anskaffade Coke penningar att sända
Garrettson till Nya Skotland. Black hade varit der förut och
röjt väg. Garrettson reste mycket, led mycket, men gjorde
ett godt arbete. Inom kort var metod i sinel is stundar
plante-radt i Öfre Canada. Ar 1791 utnämdes Jesse Lee till p. ä.
öfver Nya England och Canada. Äfven den stora Vestern
tilldrog sig konferensens uppmärksamhet. Robert Wooster
öfvergick Alleghanybergen och predikade evangelium i
Mississippi-dalen omkring år 1781. Lambert Ware och ett dussin
andra döko upp i Kentuckys och Ohios skogsbygder, och
såsom en följd af dessa banbrytares oförtrutna arbete räknades
år 1792 ej mindre än åttiofem predikanter och fem tusen sju
hundra medlemmar vester om Alleghanybergen.

Konferensen af 1784 hade icke gjort några bestämmelser
för sammankallandet af någon allmän konferens, hvarför
hvarje enskild årskonferens egt att antaga lagar, som hvar
och en för sig fann nödvändiga. Men årskonferensernas antal
hade under tiden blifvit så stort, att den kyrkliga enheten
var på väg att gå förlorad, då man ej hade några möten för
gemensam öfverläggning. Ej heller egde någon konferens
rättighet att föreskrifva regler, som voro bindande för hela
verket. Asbury framkom då med förslaget om en
rådsförsamling, bestående af biskoparne och konferensernas
presiderande äldste. Denna titel förekommer år 1789 för första
gån-geniprotokollet, ehuru embetet blifvit inrättadt fyra år förut.
Planen antogs och rådsförsamlingen höll tvenne
sammanträden 1789 och 1790, hvarvid förslagen som skulle förekomma
vid årskonferenserna diskuterades. Men som planen befans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmetiamer/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free