Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 –
vara opraktisk, rönte den stort motstånd, hvarför biskoparne
sammankallade en generalkonferens i Baltimore den 1
november 1792. Detta var ett högst betydande sammanträde.
Nu undersöktes hela kyrkans ekonomi, och sådana ändringar
gjordes, som man på grand af föregående årens erfarenhet
funnit vara nödvändiga. Statistiken utvisade, att
framgången under de senaste åtta åren varit glädjande, i det att
kyrkan nu räknade två hundra sextio predikanter och nära
sextiosex tusen medlemmar. Men vid denna konferens uppstod
äfven en strid, som medförde ett obehagligt resultat. En
mycket populär predikant och gammal p. ä. från Virginien,
James O’ Kelley, hade föresatt sig att genomföra en radikal
reform i-styrelsen. Han gjorde det förslaget, att om någon
predikant var missbelåten med den plats, som blifvit honom
af biskopen anvisad, så skulle han ega rätt att vädja till
konferensen och motivera sina invändningar, och om konferensen
fann dem giltiga, skulle biskopen gifva honoin en annan plats.
Öfver denna motion hölls en het diskussion i tre dagar,
hvarefter den med stor majoritet förkastades. Detta var mer än
O’ Kelley kunde bära, och i förening med några få anhängare
utgick han ur kyrkan samt bildade ett eget samfund, med
hvilket han ämnade bekämpa den kyrka han nyss lemnat.
För att draga fördel af den politiska partiyra, som rasade på
den tiden, gaf han sin grupp namnet "republikanska
metodistkyrkan. ’’ Företaget hade till en början god framgång,
så att kyrkan under de följande fyra åren minskades med tolf
tusen medlemmar. I synnerhet var affallet stort i Virginien.
Men företaget bar sig icke i längden. Resepredikanterna
märkte, att det fans mera prest välde i det nya samfundet än
i det gamla, och alla utom en återvände till kyrkan, förande
med sig stora skaror af folket.
Frågan angående biskoparnes rättighet att utan
invändning utnämna predikanterna till de olika platserna fick nu
hvila för en tid. Men en gång väckt, kunde den icke
nedläggas, förr än man nått ett tillfredsställande resultat. I ett
land, der man nyligen slagit sig lös från den politiska
despotismen, måste man ju äfven akta sig för dess tvillingbroder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
