Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ tat, fom funnit väg genom den täcka fångtonen. Dylika
fall fom defla tvä äro dock mycket fällfynta undantag;
näftan alltid annars är det den uppriktiga, djupa
fakna-den, »hjerteforgen», fom omtöcknar ord och mufik med
fin bitterljufva flöja och i åhörarens ögon framkallar den
mildafte rörelfes tårar. Utrymmet (kulle på långt när ej
förflå, om vi ville anföra och fkärfkäda ens de bättre af
deffa vifor; vi må derför nöja ofs med ett fåtal af de
allra utmärktafte. Det är dervid äfven att märka, det vi
rörande åtfkilliga bland deffa klagofånger ega beftämda
uppgifter om tiden för deras tillkomft och deras diktare.
Så känna vi, att en år 1855 nära 80-årig gumma var
jemnårig ungdomsvän till den olyckliga flicka, fom
diktat både ord och fång till följande föga bekanta, men
vackra vifa frän Nerike:
Nu är det få tungt allt uti mina unga dar;
Mitt hjerta det är 18 djupt bedröfvadt.
Det har jag för dig, du min enda lilla vän,
Kör det fom du få mången gång mig lofvat.
Du lofva’, du lofvade att aldrig fvika mig
Och öka den forgen, jag hafver för dig,
Och göra mina dagar få fvåra.
Sä upptecknades 1816 i Kifa focken af Öftergötland
en vifa, diktad af blinde goffen Olof Svenffon, hvilken
fång i olika lydelfer och oftaft mycket ändrad och
förkortad numera är bekant bland flera landsändars allmoge.
Det är en klagan öfver den älfkade flickans kallflnnighet,
och de af de fex verferna, dem vi här meddela, förtjena
verkligen att ihogkommas fom mönfter af äkta
folkdiktning. Den underfköna fångtonen är vida bekant:
Allsingen flicka laflar jag:
Dertill är jag få ringa;
Men nog vet jag, hvem jag vill ha,
Som hjertat mitt månd’ tvinga.
När hon ibland de andra går,
Hon fom en ros bland törnen flår.
Hon är ifrån mig tagen.
En törnetiflel (lilla flår,
Han gör mig ingen fkada;
Men dina föta kärlekslår
De hafva mig bedragit.
Så högt fom himlen är från jord,
Så långt går du från dina ord:
Du hafver mig bedragit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
