Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sixtinska Madonnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 TAFVELGALLERI.
Petrajo, ehuru något öfverraskad, vände sig med stort lugn till kardinalen och sade: "Ar
ni en Ismeducci, så torde ni ej vilja förneka ert sköldemärke?"
Han fattade diplomaten i armen och sköt honom tämligen omildt framåt.
"Signora gentilissima," stammade diplomaten.
"Monsignore," svarade Fornarina, "jag måste i dag förlåta alla mina fiender, och i sanning,
ni är den farligaste af dem. Ni vill tillintetgöra mig, monsignore."
"Signora, jag försäkrar er, ni sväfvar i en stor villfarelse," svarade Ismeducci, upplyftande
bägge händerna.
"Jag misstar mig icke," svarade Fornarina, men jag förlåter er, ty på botten af ert hjärta
ligger dock blott önskan att göra Rafael lycklig. Men gif akt, monsignore, huru lycklig Rafael
skall blifva, när han finner, att han har förlorat mig. Grå i alla fall, gode Petrajo, och frukta
icke, att jag skall bli mitt löfte otrogen. Jag skall redan i natt befinna mig i
karmeliternunnornas kloster . . ."
"Och Beppa, din uppasserska? Henne skall du kanske skicka bort och underrätta Rafael,
hvar han kan finna dig . . ."
"Hon skall följa mig, och Rafael skall ej genom mig få veta, hvart du skickat mig, Petrajo,"
svarade Fornarina undergifvet.
"Nå, jag har ditt ord; betänk den stora synden, om du gjorde dig till lögnerska... Behåll
ständigt i minnet, att du är af för lågt stånd, för att kunna bli Rafaels maka; — men hans
älskarinna får du icke längre vara, ty en man som Rafael, med hvilken hans helighet påfven umgås,
måste stå ren och fläckfri såsom en prest. . . Tag min välsignelse, dotter Fornarina . . ."
Då de andlige lemnade villan, gick Petrajo en stund och brummade misslynt för sig sjelf.
"Nå väl, eminens," sade han slutligen, "jag har gjort hvad ni ville; men jag tror, det
verket var icke något godt verk. Ett människohjärta hafva vi säkert krossat, om icke två."
"Jag fruktar bara, att Rafael skall upptäcka, hvar Fornarina befinner sig," anmärkte
Ismeducci undvikande.
"Och jag fruktar, att han skall upphöra att måla, om han icke återfinner sin käraste,"
tillade Petrajo.
Ismeducci teg. Han var i hemlighet öfvertygad, att han och påfven skulle lyckas i sin
plan att skilja målaren från "bagarflickan" och åvägabringa en förbindelse mellan Rafael och Aldruda
di Malatesta.
Redan följande afton gaf den gamle guvernören di Malatesta en lysande bankett. Utanför
kastellet stod bologneser-vakten, 30 lansknektar, i gala; — hofmästaren paraderade med en stor
staf, prydd med en tjock silfverknapp. Förnäma gäster, damer och herrar, kommo i sina granna
åkdon och bärstolar. Kort före midnatt visade sig påfven sjelf med sin svit af prelater och
kavaljerer i en lång rad af bärstolar, jämte det tyska lifgardet till häst och en afdelning af
schweizergardet till fots samt fackelbärare på båda sidor om tåget.
I den tredje bärstolen satt Rafael, klädd såsom alltid i en enkel, mörk drägt. Han hade
en följeslagare, hvars furstliga gestalt och öfvermåttan rika kostym aflockade den skådelystna
mängden åtskilliga bifallsrop. Denne man med det kortklippta, korpsvarta håret och det nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
