Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tandoperationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TAFVELGALLERI.
"Hvem är det, som behagar?" frågade han, nedtagande en tång från väggen, hvarest flera
tandläkareinstrumenter hängde.
Hendrik drog ned rådmannen på stolen.
"Jag? Åh fan häller! stammade Slyker . . . "Jag har aldrig i mitt lif haft tandvärk . . ."
"Ni är ängslig nu," sade tanddoktorn, och då brukar det ge med sig på en minut, men ut
måste den, det är så säkert som amen i kyrkan."
"Ja det förstås, mäster!" ropade Hendrik. "Gif mig ljuset och gör er skyldighet. Mynheer,
vill ni sätta er i den tillbörliga posituren eller ej?"
Mynheer Slyker gaf sig fången.
"Hvilkendera är det?" frågade mästaren, knackande på några tänder.
"Den där!" ropade Agatha, pekande på hörntanden i underkäken.
Mynheer Slyker ville ännu tala, men tången var redan i munnen på honom, — och
tanddoktorn stod bakom. Hendrik lyste; Pieter stödde sig på sitt ena knä och såg uppmärksamt på;
jägaren hade fattat rådmannens högra hand, och kocken drog upp penningepungen för att betala
mästarn. Kocken såg medlidsammast ut. Agatha stod i bakgrunden, stoiskt betraktande sitt verk.
Men mästarn och Hendrik skrattade som inpiskade skälmar.
Det brakade till, och Mynheer sprang upp med rinnande ögon och förstördt utseende, under
det doktorn triumferande höjde den kärnfriska tanden upp i luften. Blott några minuter till
besinnade sig den gamle ungkarlen, som så grymt-komiskt hade blifvit narrad, därpå raglade han, ängslig
för de öfriga tänderna och för sin nästan ledbrutna käk, ut ur huset och hem till sin bostad. De
sammansvurne gingo skrattande sin väg.
Men Mynheer Slyker var från denna stund liksom genom ett under på det grundligaste
botad icke allenast från sin passion för Elizabeth Leuwenbroek utan från sin böjelse för alla möjliga
unga damer, och det till den grad, att han sedermera formligen blef beryktad för sitt qvinnohat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
