Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rembrandt och hans fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärt, präktigt klädd qvinnogestalt pä sina knän. Van Dyk säg icke hennes ansigte, ty hon satt
med ryggen vänd mot honom och sysslade med bordet, där supén och en präktig päfogel med
utbredd stjärt paraderade.
Rembrandt såg på taflan.
’’Skördedrottningen är syperb!" ropade han skrattande till den allvarsamme Van Dyk. "Det
var bra, Mynheer, att ni följde mitt råd och framstälde ett porträtt i stället för ett ideal."
"Detta är mitt ideal!" utropade Van Dyk.
"Liksom mitt! Ni har det i fantasien, och jag, som vanligt, i den härliga, påtagliga
verkligheten. Se dig då om en gång, sköna fru."
Den unga frun vände småleende på hufvudet och såg på den förbluffade målaren med en
halft skälmaktig, halft drömmande blick.
"Lefve Jantje Van Ryn, Van Dyks skördeflicka!" ropade Rembrandt, i det han högt upplyfte
sitt fylda glas. "Och lefve naturen och alla de, som följa hennes fotspår, och bort med allt
dimmigt fantasteri! Alla målares skål!"
"För denna gång skall ni få rätt!" sade Van Dyk, i det han hemtade sig och med
återvunnen glädtighet kysste den sköna Jantje på handen och kraftigt klingade med Rembrandt.
Åtta dagar därefter hade Rembrandt fullbordat den porträttmålning af sig och sin fru, som
erinrade honom om hans lilla triumf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
