Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tizian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRS-BIOGRAFIER.
23
trien har lemnat rum för en rörlig anordning. Det högtidligt representerande i den äldre stilen har
upplöst sig, alla framstälda personligheter äro satta i förhållande till hvarandra, äro inbegripna i
utbyte af ord och känslor.
Till vänster knäböjer donatorn, som efter en seger öfver de otrogna helgat detta konstverk
åt kyrkan, bakom honom står en krigsman, som höjer fanan och framsläpar en fången otrogen.
I huru mild höghet än Madonnan böjer sig mot donatorn, han får dock icke nalkas henne
omedelbart; såsom förmedlare har S:t Petrus tagit plats på trontrappan, och tillika leder S:t Antonius af
Padua det glada Kristusbarnets blick, där det står så obeskrifligt intagande med sin lilla fot
upplyft, hän på de fyra männen och den älsklige gossen, som knäböja till höger och af hvilka ingen
vågar höja sin blick upp till de dyrkade föremålen. Högt resa sig smärta pelare fulla af fint behag
öfver dessa grupper, och högst oppe i molnen tumla sig bevingade gossar med det segerrika korset.
— Från samma kyrka härstammar den nu i Venedigs akademi bevarade stora tafla, som måhända
kan anses såsom Tizians religiösa hufvudarbete: "Marias himmelsfärd." Nedanför stå lärjungarne i
stormande hänryckning öfver undret, däroppe är hela himmelen i jubel och rörelse, bärande och
sväfvande, musicerande och lofprisande änglar, fulla af älsklig barnslighet, madonnan i sin sköna
ställning en lefvande personifikation af längtan till himmelen och tillika så ödmjuk midt i strålglansen,
som omsluter henne, och i höjden den mägtigt framsväfvande Gud Fader, bredande armarne mot
henne; det hela så ledigt, så färgrikt, så genomträngdt af oemotståndlig hänförelse.
Icke alltid tillfredsställer Tizian i kristliga marter-scener. Hans "törnekröning" (i Louvren
uppfattar ämnet, trots skönheten och djupet af kolorit-effekten, dock på samma upprörande och
gräsliga sätt som nordens konst då för tiden plägade göra, men hvartill en Rafael aldrig skulle
förmått sig. Liksom till försoning förvarar Louvren en annan skapelse af Tizian, "Kristi begrafning,"
i hvilken smärtan visserligen skildras i hela sin tyngd, passionen uppträder i sin yttersta häftighet,
alla koloritens och ljusdunklets (klärobskyrens) effekter samt den landskapliga stämningens medverkan
understödja detta uttryck, men uppfattningen tillika är så själfull och ädel, att det djupt gripande
ej gör sig gällande på skönhetens bekostnad. Såsom uppskakande klagosång står denna målning
lika så högt som "Marias himmelsfärd" såsom inspirerad lofsång full af fröjd och salighet.
Tizians religiösa arbeten, från "skattepenningen" till "Kristi begrafning", hvilken tillhör
konstnärens senare period, visa, att han visserligen icke ofta beträder det dramatiskt-rörligas fält, men
väl städse förmår skapa storartade, fullt individuella karakterer, hvilka han uppfattar i fullt
psykologiskt djup vid liflig handling så väl som vid lugn situation. Just denna egenskap gör honom till
en mästare i porträttet. På huru mångfaldiga områden än hans framställningskraft eljest rör sig,
försinligande det yppigt sköna liksom det själfullt djupa, lyckan af en lugn, njutningsrik existens
liksom den häftigt upprörda lidelsen, så behöfver konstnären dock blott den enkla uppgiften af ett
porträtt, för att uppenbara sitt snilles hela magt. Hos honom liksom hos en Rafael, en Holbein, en
Rubens eller Rembrandt, skola vi obetingadt ställa porträtterna i jämbredd med de utmärktaste alster
ur sådana områden, i hvilka fantasien har ett friare spelrum* De blifva en pröfvosten för konstnärens
förmåga att framställa det individuella lifvet. Anvisad inom bestämda gränser verkar den skapande
kraften blott så mycket mera samlad. Men hvad som redan hade utmärkt hans porträtt af Ariosto,
återfinnes troget i alla senare alster inom detta fack: det egendomligt poetiska i uppfattningen. Vi
äro vana att betrakta venetianarne i motsats till de öfriga italienarne såsom företrädesvis realister;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
