Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Correggio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
CORREGGIO.
ning i en bok från femtonhundratalet, där det heter: .. . rLiksom en af våra målare från Correggio,
vid namn Lorenzo, som ville framställa ett lejon, men målade en get i stället och därunder satte
som inskrift: ett lejon/* Af denne kunde Correggio på sin höjd hafva lärt de allra första grunderna.
Däremot tyckes den uppgiften, att hans lärare varit Francesco Bianchi, kallad Frari och boende
i det närbelägna Modena, bekräftas genom dennes i Louvren befintliga madonnabild, hvilken röjer
mycken frändskap med vår mästares tidigaste arbeten. Därefter inverkade på honom framför allt en
af de tidigare italienska renaissancens mägtigaste konstnärsandar, nämligen Andrea Mantegna.
Denne hade visserligen dött redan 1506, men hans skapelser, altartaflorna och de stora
väggmålningarne i kyrkor och palatser, qvarstodo såsom lysande mönster. Det var icke en beslägtad, utan
snarare motsatt natur, han här såg framför sig, men på hans lifliga, milda, känslofulla väsen
imponerade denna kalla storartade stränghet, som grundade all konst på bestämdt vetande. Af
denna förebild tillägnade han sig den fulländade teckningen, mästerskapet i förkortningar och
förmågan att gifva gestalterna en fullkomlig afrundning; honom har han att tacka för sin klara
insigt i perspektivläran, honom har han att tacka för allt hvad han känner af antikens formverld.
Mången gång tyckas äfven inflytelser från Lionardo da Vincis lombarderskola göra sig gällande
hos Correggio. Om det där gratiösa småleendet, som Lionardo utgjuter öfver sina qvinnoansigten,
erinrar den saliga, förtrollande fröjdfullhet, som är och förblifver Correggios grundstämning, och
klärobskyrens utbildning, som framför allt kan sägas vara Correggios eget verk, anknyter sig äfven
till Lionardos sträfvanden.
Den första tafla, hvarigenom Antonio bevisade sig såsom mästare, målades 1514 åt
mino-riterklostret San Francesco i hans fädernestad; det var Madonnan med S:t Franciscus (nu
befintlig i Dresden). Här visa sig alla af honom från andra mästare mottagna intryck förarbetade på
ett egendomligt sätt. I stället för den stränga kyrkliga andakten träder här ett nytt drag af
själfullt svärmeri. Från den närmast följande tiden bör såsom en af de skönaste religiösa målningar
framhållas S:ta Catharinas förlofning med Kristusbarnet (nu i Louvren), Iwars hulda, saliga
stämning redan föranledde Vasari att utropa, att "dessa ansigten voro danade i paradiset.r
Ända till 1518 var Correggios verksamhet inskränkt till hemorten; men vid denna tid fick
han i Parma sitt första stora uppdrag, nämligen att i nunneklostret Sau Paolo smycka ett af
abedissans rum med fresker. Trots den andliga boningen äro dessa målningar till sin karakter
fullkomligt verldsliga, den klassiskt bildade renaissancetidens sköna fördomsfrihet fann ingen betänklighet
därvid. Den praktälskande, lefnadsglada abbedissans smak sammanträlfade här med målarens. I
sitt vapen, som flera gånger är anbragt i rummet, förde hon tre halfmånar och valde därför mänens
gudinna, den kyska Diana, till sin skyddspatronessa. Vi se gudinnan öfver kaminen, uppstigande
mot himlen i sin vagn. Den af sexton fält bestående kupolen, som hvälfver sig öfver rummet, är
förvandlad till en grönskande lund; här ser man muntra, sköna gossar i grupper af två eller tre
såsom Dianas följe, försedda med hennes attributer, spjut, hundar och jagthorn, i lek och skämt,
jubel och öfvermod. Äfven Rafael lät vid denna tid figurerna på sina mytologiska takmålningar
uppdyka mellan gröna löfhvalf. Hos honom är alltid den fulländade linieskönhet, hvarmed hvarje
grupp infogar sig i det gifna rummet, framför allt beundransvärd. Intet spår däraf hos Correggio.
Ramens afslutning förefaller såsom ett tillfälligt afbrott. Mången figur, mängen rörelse blir
därigenom plötsligt afskuren. Men blott så mycket mer visa sig hans figurer såsom något verkligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
