- Project Runeberg -  Tafvelgalleri af berömda mästares arbeten /
29

(1872) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Correggio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONSTNÄRS-BIOGRAFIER.

29

blott så mycket naturligare och ögonblickligare äro deras behagfulla rörelser. Grundtonen är
öfverallt idyllisk; till och med Parserna, ödets hemska gudinnor, äro af behagens målare förvandlade till
vänliga, ungdomsfagra, bevingade väsen.

Redan i San-Paolo-klostret hade Correggio bemödat sig att försätta handlingens hela verkliga
förlopp i höjden; men i vida högre grad röjer sig detta sträfvande i hans freskomålningar i kyrkan
San Giovanni i Parma. Här användes det slags perspektiv, som italienaren kallar rdi sotto in sii"
(nedifrån uppåt) d. v. s. underperspektivet eller det s. k. grodperspektivet. "Correggio arden
förste," säger Jakob Burckhardt, "som äfven åt den himmelska härligheten gifver ett kubiskt mätbart
rum, hvilket han uppfyller med väldigt böljande gestalter." Hans föregångare och mönster i detta
hänseende var Andrea Mantegna. Men Correggio uppbjuder helt andra medel än denne och blir
sålunda grundläggare af det på illusion beräknade takmåleri, hvari det 17:de och 18:de århundradetg
konst fann så stort behag. Aldrig har något i den genren åstadkommits med så stor ledighet och
tillika så måttfullt som i San Giovanni. I stället för att måla en i luften sväfvande arkitektur,
såsom Mantegna och hans efterföljare gjort, den förre mera hofsamt, de senare på det mest
öfvervinneliga sätt, afstod Correggio från detta medel, mot hvilket han hyste betänkligheter, emedan det blott
från vissa punkter gör den riktiga perspektiviska effekten men vid förändrad synpunkt åter upphäfver
den frambragta illusionen. Hans enda hjälpapparat är molnen, på dem hvila och sväfva gestalterna,
såsom sutto verkliga människor däruppe. De äro beräknade att ses nerifrån, de sittande figurernas
knän skjuta upp ända mot bröstet på dem, de uppåtblickande ansigtenas pannor försvinna, lemmarne
liksom hufvudena på de i liflig rörelse stadda figurerna visa sig i starka förkortningar. En salig?
himmelsk hänryckning genomtränger alla, och ju mörkare rummet är, desto klarare ljus framtrollar
målaren, desto mer framlysa de ohöljda kropparne ur sin omgifning. Den här åsyftade
takmålningen i San Giovanni framställer Marias kröning.

Ännu ett steg längre gick Correggio vid kupolen i Parmas domkyrka. I tamburen mellan
fönstren stå apostlarne hvar för sig eller parvis och åse skådespelet i höjden, Marias
himmelsfärd, uppfylda af en hänryckning, som gränsar till yrsel. Bakom dem är ett bröstvärn med
flammande ljusastakar och djärft grupperade gossar utan vingar, som skola föreställa änglar. I de fyra
fälten synas Parmas skyddspatroner, stadda, liksom änglarne, hvilka bära och omringa dem, i så
häftig rörelse, att grupperna ofta öfvergå till ett intrasladt virrvarr. I sjelfva kupolen slutligen
råder den yttersta rörlighet och fröjd. Ända i oändlighet är himlen befolkad med gestalter. Maria
utbreder viel uppsväfvandet båda sina armar; änglar smyga sig intill hennes fötter och barm eller
sväfva omkring henne spelande och sjungande; andra änglar störta sig hals öfver hufvud henne till
mötes, och helgon vänta på henne, simmande i gloriesken.

Voro bilderna i San Giovanni ädlare, så är inspirationen här ännu vida mägtigare, stegrad
ända till passion, väldsam ända till tygellöshet. Trots den hänförande verkan af dessa
freskomål-ningar kan man dock icke dölja för sig, att här det yttre redan något starkare framträder. Detta
är en naturlig följd af underperspektivet. Det momentala lugn, genom hvilket det religiösa måleriet
förut verkade, är upphäfdt, man ser gestalterna nerifrån, kroppsdelar, som icke medverka till det
andliga uttrycket, tränga sig fram. Intet under, att Parmas innevånare i början icke kunde finna
sig i denna uppfattning och att en grofkornig handtverkares yttrande, "att det var en grodragu," se-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tafvelga/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free