Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teosofien såsom kulturfaktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
framställt den anmärkningen, att likväl teosofien, just till följd
af de kart när oändliga perspektiv, de väldiga synvidder den
öppnar föi blicken, niaste verka nedslående på människans
sinne ock i alla liändelser blifva för besvärlig, ja, omöjlig för
massorna att inhämta. Detta skulle sålunda innebära, att
teosofien saknade en väsentlig förutsättning att kunna verka
såsom kulturfaktor.
Allt i denna sinnevärld ter sig för oss såsom ändligt ock
begränsadt. Ock dock tvingar oss själfva vår tanke att gå ut
öfver dessa begränsningar ända tills kan svindlar i oändlig-
heten, kvars väsen kan ännu ej kan fatta, men hvars tillvaro
kan dock, i hvilken riktning han än går, måste erkänna. En-
dast vid vara första, famlande fjät i tänkandets rymder tro vi
oss snart framme vid målet. Men släktets störste andar vits-
orda, att ju längre vi intränga i hvilken som helst vetenskap
eller tankeriktning, desto mera finna vi outforskadt. Detta
rön är dock ej det enda, som vi där vid lag göra, ty i så fall
kunde verkligen den gamla teologiska meningen, att tänkandet
vore af ondo, synas äga fog för sig. Nej, i samma mån män-
niskotanken intränger djupare i vetandets rymder ock där lär
sig inse sin egen närvarande ringhet, men på samma gång und-
får blick för sina framtida oändliga möjligheter, växer hans
lust ock mod att förverkliga dessa möjligheter. Endast den
utvecklingsfientliga uppfattningen, att människans tillvaro i
världen slutar med döden, kan hämma denna brinnande, dåd-
kraftiga atra. Lik den vid i’anden af nästet öfver afgrunden
flaxande örnungen, känner den uppåtsträfvande människoanden
inom sig, att hans slag ut i den oändliga rymden, dit han trår,
skola varda allt säkrare och vidare, att han skall på den guda-
ingifna tankens vingar genomtränga allt större sfärer, ja, att
han en gång ej längre skall stå undrande inför någon olöst
gata eller sviktande inför någon uppgift i universum.
När sålunda människan funnit nödvändigheten af att, gå-
ende utöfver hvardagslifvets låga nivå, uppsöka allt vidare syn-
vidder att därifrån hämta de stora idéer, som skola i sinom tid
verka utvecklande och pånyttfödande på släktet, på kulturen;
så är hon äfven skyldig erkänna det berättigade uti, att teoso-
fien upprullar stora perspektiv, låt vara att vissa af dem äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
