- Project Runeberg -  En framtidsblick /
30

(1892) [MARC] Author: John MacNei Translator: Johannes Granlund - Tema: Science Fiction
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Reva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

skrifligt behag. Om det fans något spår af
blyghet i hennes blick, liknade den snarare en bildad
ynglings, som presenteras för en person, hvilken
väcker hans intresse, än en flickas vanliga tanke
på huru hon tager sig ut.

Nu var det imellertid ingen tid till samtal.
Yi hade kommit till stadsbanans slut, och de många
nya intrycken gåfvo full sysselsättning åt mina ögon
och tankar. Framför oss på en stor öppen plats,
belagd med konstgjord sten, höjde sig den stora
ändstationen. Der sammanlupo icke blott alla
stadens jernvägar, utan äfven sådana från hvarje del
af norra halfklotet. Behrings sund, öfver hvilket
man för länge sedan slagit en bro, utgjorde ej längre
något hinder för jernvägstrafiken. Jernvägslinier
från hvarje del af den amerikanska kontinenten
sammanlupo vid denna bro och utgjorde samfärdsmedel
mellan gamla ryktbara städer, som ännu hvarken
hafva namn eller finnas till. Från den punkt, der
jag stod, kunde jag utan afbrott fardas till hvilken
del som helst af Nya eller Gamla verlden.

Andstationen för en sådan trafik var, som man
kan tänka sig af ofantlig utsträckning och tilloppet
af folk utomordentligt stort. Då jag nämner, att
jemförelsevis få personer stannade öfver natten i
den stora staden, kan man sluta till huru talrik
menniskoskaran var. Likväl förrn ark tes ingen
brådska, ingen förvirring. Hvar och en visste, hvart
lian skulle taga vägen; man hade sörjt för allt.
Den ofantliga menniskoskaran var lika lugn,
förekommande och utvald som gästerna vid en
mottagning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/thiusen/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free