Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. De rebus adhuc caligine mersis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123-
lem dussintals lättingar, fånigt uppblåsta öfver att
ej duga till något, jemte många genom sina laster
rent af farliga personer. Testamentsrätten
inskränktes följaktligen genom lag. Efter åtskilliga
vexlingar bestämdes det, att liuru rik man än var, fick
man icke till någon testamentera mer än en viss
summa. Denna kan i din tids mynt uppskattas till
ungefär tjugu tusen dollars. Man resonnerade som
så, att om en person med god uppfostran och ett
så stort kapital ej kunde förtjena sitt uppehälle,
var det af ringa vigt för samhället, om han lefde
eller dog."
"Men detta var ju ren socialism!" utropade jag,
som hade mina egna skäl att tycka mycket illa om
dylika läror.
"Man beröfvade icke egaren hans förmögenhet",
svarade Utis, "och icke heller rättigheten att på
annat sätt testamentera bort den. Men samhället
ansåg sig berättigadt att förbjuda honom att
använda sin rikedom på ett sätt, som erfarenheten
visat vara skadligt, ja farligt för detsamma."
"Hämmade detta förbud ej i liög grad lusten
att samla rikedomar?"
"Det hade varit önskvärdt, att det haft denna
verkan i större utsträckning, än hvad nu blef
förhållandet", återtog Utis. "Få kunna, trots alla sina
ansträngningar, samla så mycket under sin lifstid,
att de på något sätt hindras af en dylik lag. Hvad
hopandet af oerhörda rikedomar angår, hade man
större skäl att frukta derför än att gynna det.
Menniskorna samla i alla fall stora rikedomar snarare
till följd af gynsamma omständigheter än på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
