Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’318
af förskräckelse. Mätaren stod nästan på
nollpunkten. Den befintliga drifkraften liade gått åt under
de långa färder båten denna dag gjort, för det mesta
med stark fart. En person, som varit mera van
att använda sådana maskiner, skulle hafva tänkt
på detta och sett till att behållaren åter blifvit
fyld. Hvad var jag annat än en okunnig vilde,
tänkte jag bittert, åt hvilken man ej kunde
anförtro en högre civilisations hjelpmedel?
Reva hade också sett det olycksbådande tecknet
och förstod hela betydelsen deraf. Den ädla flickan
bleknade, men darrade ej. Ingen af oss yttrade
något. Det var icke tid att tala. Blott en möjlighet
tycktes återstå — att vända båten och hoppas, att
den lilla återstoden af drifkraft skulle sätta oss i
stånd att styra i sned riktning mot strömmen, så
att vi kunde nå stranden någonstädes ofvanför fallen.
Jag styrde mot östra stranden, eftersom den
var närmast och äfven emedan jag märkt, att
strömmen på östra sidan af Grand Isle var mycket mindre
strid än på den vestra. En stund tycktes det, som
om detta skulle lyckas. Yi kommo på föga mer än
en fjerdedels engelsk mils afstånd från stranden.
Men i samma ögonblick var återstoden af drifkraft
förbrukad; vi grepos af en stark hvirfvel, som ryckte
oss med sig nästan till midten af floden mer än en
engelsk mil längre ned. Nu voro vi alldeles
hjelplösa. När drifkraften tog slut, blef det till och med
omöjligt att styra.
Jag såg mig omkring för att se, hvarifrån hjelp
kunde komma, och viftade med ett skärp på spetsen
af en käpp. Att middagstimmen var så nära, Ökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
