Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’349
svårigheten för oss. Om man i tid märkt vår
nödställda belägenhet, kunde måhända kraftig hjelp
hafva nått oss. Till svar på min nödsignal såg jag
mer än en båt komma ilande. Särskildt en båt,
som styrdes djerft och skickligt, tog en riktning,
som skulle skära vår kurs. Bredvid den som styrde
satt en qvinnogestalt, hvars kläder fladdrade for det
luftdrag, som förorsakades af den snabba farten.
Vi följde dem med ögonen, ur stånd att understödja
deras bemödanden ens genom att förändra vår kurs.
Jag gjorde hvad jag kunde genom att låta en af
filtarna släpa i vattnet akterut.
"Jag är rädd för att det tjenar ingenting till
sade Reva lugnt, sedan hon en stund uppmärksamt
betraktat dem. "De kunna icke hinna fram till
oss, innan vi komma till de der klipporna."
"Och sedan?"
"Sedan, Ismar. kunna menniskor ej hjelpa oss."
Derpå sutto vi en stund tysta, jag med hennes
hand i min. Vi passerade klipporna, bortom hvilka
vattnet tycktes slutta skarpt mot afgrunden längre
bort. Den båt, som så djerft sökt komma oss till
hjelp och som nu var på knappast en fjerdedels
engelsk mils afstånd från oss, ändrade just i det
samma hastigt kurs, icke ett ögonblick för tidigt.
Sedan styrmannens följeslagerska, en ung, vacker
flicka, besvarat Revas stumma tacksägelse och
farväl, gömde hon ansigtet i händerna och tycktes
gråta.
Hon var ej den enda, som hyste deltagande för
oss. Rundt omkring kunde vi se menniskor samlas
på stränderna — pådana nyheter sprida sig redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
