Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Äktenskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’350
nu märkvärdigt hastigt. Några stodo stumma af
fasa; andra dolde ansigtet i händerna; somliga, som
lyfte händerna mot himlen, tycktes bedja Gud om
förbarmande. Allt detta och mycket mer uppfattade
jag’ med en enda blick — den blå och nästan
molnfria himlen; de gröna träden, hvilkas löf sakta rördes
af samma vinci, som krusade den af den nedgående
solens strålar belysta vattenytan, till och med de
regnbågsfargade dunsterna, som sväfvade öfver
bråddjupet och som vi nu sågo från en punkt, hvarifrån
ingen återvändt.
"Detta är alltså döden", sade jag, sedan vi
passerat klipporna. O, med hvilken sorgsen längtan
blickade jag ej på den unga och sköna varelsen
bredvid mig! Huru bittert kände jag icke min
oförmåga att rädda henne!
"Ja", sade Reva, som tycktes läsa mina tankar.
"Men du har gjort allt hvad du kunnat." Med en
åtbörd som nästan beröfvade mig modet, så lifligt
påminde den mig om hennes far, hvars sorg jag ej
vågade tänka på, tog hon min hand i sin och smekte
den. "Min tanklösa begäran har bragt denna olycka
öfver oss båda. Vill du bevilja ännu en bön?"
"Kan du betvifla det?" lydde mitt nästan
förebrående svar. "Men hvad står nu i min makt att
bevilja?"
"Du kan gifva mig rättighet att kalla dig min
make, innan jag dör."
Jag förstod henne genast. Om en stor fara
hotade endera eller båda, kunde ett trolofvadt par
på detta sätt före den vanliga tidpunkten ingå
äktenskap. Allt, som behöfdes,’ var att i vittnens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
