Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. På Evora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En skrattsalfva från May och majoren afbröt oss, och vi kommo
lagom för att höra Mikaels nästa infall.
»Ja», sade han och sög belåtet på en stor pipa, »jag började,
men slutade upp igen vid ganska tidig ålder.» Och så berättade
Mikael en mycket lustig historia, hur han botades för att röka för
nio år sedan.
»Nå», sade herr Arundel, när skrattet afstannat efter Mikaels
historia om hans första pipa, »få vi höra edra äfventyr i kväll, eller
äro ni för trötta?»
»Mikael får berätta», svarade jag. »Han gör det mycket bättre
än jag.»
»Hör på den!» sade Mikael. »Nåväl då, fröken — May,
menar jag, Infandum renovare jubes dolorem, så —»
»Bevars väl», afbröt majoren, »tänker ni berätta på latin? —
Har du något lexikon, Arundel? Jag har alldeles glömt det lilla latin,
jag kunnat.»
»Å, hvarför skulle ni afbryta mig, när jag började så storståtligt?
Nåväl, jag föddes i —»
»Väck mig, när ni kommer till den intressanta delen», afbröt
majoren, i det han lutade sig tillbaka i stolen och slöt ögonen.
»Ja, eftersom ni inte är intresserad af historien om mitt
tidigare lif», sade Mikael, »skall jag hoppa öfver den och börja vid det
tillfälle, då min käre unge vän Brook utmärkte sig genom att hoppa
öfver bord under en storm en eftermiddag, när vi höllo på att kryssa
genom Magelhaens sund.» Och så började han skildra vår resa på
ett så lefvande sätt, att May Arundel ömsom skrattade och grät,
medan hon hörde på, och de båda herrarne lyssnade med största
intresse.
»Stopp där, Micky!» sade jag, när han nämnde om hur båten
lämnade fartyget och helt lugnt började beskrifva hur vi byggde
flotten. »Du utelämnade en viktig sak. Det är min tur nu», och
trots hans protester berättade jag, hur ädelmodigt han uppfört sig.
»Det får jag då säga, Brook», sade majoren, när vi slutat vår
berättelse, »att eftersom ni lämnade hemmet endast för att söka
äfventyr, tror jag, att ni hittills har goda skäl att vara belåten med
resultatet.»
»Och ni har också goda skäl att vara tacksam mot försynen,
som så underbart räddat er», tillade herr Arundel. »Jag undrar,
hvad som blef af dem i lifbåten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
