Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. På Evora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Styrmannen på William Penn tycktes tro, att de gått till botten»,
sade Mikael, »men jag kan verkligen inte inse, hvarför inte de också
kunnat bli upptagna så väl som vi.»
»Det kommer att dröja länge, innan vi få höra, huru det gått»,
sade herr Arundel; »men jag skall skrifva och låta herr Timberly
veta, hvar ni finnas, ifall han har några underrättelser att lämna.
Och nu tror jag, att vi visa ut dig, Woodward, ty det är nära
midnatt, och våra gossar måste vara dödströtta.»
När majoren gick genom hallen, tog han mig afsides. »Hör
på, Jack», sade han, »jag vet, att ni är utledsen på det där ämnet
och lofvar, att jag inte skall återkomma till det; men för att återgå
till den där affären i morse, så vet ni kanske, att jag är förlofvad
med May Arundel?»
»Jag gissade det», svarade jag.
»Gjorde ni? Då vet ni hvad jag känner för er. Jag ville blott
säga, att närhelst ni är i behof af en vän, så vänd er till mig. Glöm
inte det!» Och sedan han tryckt min hand, gick han ut.
Herr Arundel och May sutto redan till bords, när vi kommo
ned till frukosten nästa morgon, och den förre såg leende upp från
några bref, som han ögnade igenom.
»Jag har några nyheter här, som skola intressera er», sade han
efter att ha hälsat. »Den första rör Daisy och har just kommit med
ett bud från fartyget. Kapten Soames skrifver, att han fått
underrättelse från sin hustru, som säger, att de vänner, hon väntat sig
finna i Paramatta, ha rest därifrån och bosatt sig på annat håll.»
»Å, då få vi tillbaka vår Daisy i dag», sade jag.
»Nej», svarade herr Arundel, »det blir ingenting af, ty fru
Soames har med den karakteristiska energien hos hennes släkte icke
förlorat någon tid att spåra upp sin kusin, som kaptenen uttrycker
sig, och har tagit Daisy med sig.»
»Hvart ha de rest?» frågade jag, när herr Arundel slutat.
»Någonstädes på andra sidan Bathurst. Naturligtvis är ni lika
klok nu som förut, men nämnda stad ligger bortom Blåa bergen,
omkring hundrafemtio mil västerut.»
»Bevare mig väl», sade Mikael, »det var bra långt. Hvad har
kunnat fara i den gamla damens hufvud, eftersom hon rest så långt?»
»Jo», sade herr Arundel och skrattade trots sin märkbara oro,
»det tycks, som om hon fått reda på en fora, som just ämnade sig
till denna plats och tyckte, att ett godt tillfälle inte borde förloras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
