Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPITLET. Väster ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sådana, som hållit sig långt borta från de hvita och minnas de få usla
traditioner de ha, försöka vanligtvis komma till en bestämd plats för
denna sak.»
»Nå, finns det en sådan plats här i närheten? Var det här,
som ni såg yoollong?»
»Nej, det var nära Brisbane Water på norra kusten. Men det
är nog bara prat, att de synts till.»
Vi hade nu lämnat Emu Plains bakom oss och stego upp för
den präktiga väg, som straffångar sprängt i berget för föga mer än
fyrtio år sedan. Då och då mötte vi en ryttare eller ett spann af
åtta eller tio oxar, som på sitt långsamma, tåliga sätt släpade sig
fram längs vägen; men på det hela taget mötte vi ganska få
människor och kunde ingalunda förutse, att den tid var så nära
förestående, då just på denna väg tusentals af våra medmänniskor skulle
trängas — en otalig skara från jordens alla kanter — några skyndande
väster ut med glada förhoppningar och andra med dystert, tärdt
ansikte och hjärtat krossadt af förtviflan släpande sig med trötta steg
mot hufvudstaden.
Helt långsamt stretade vi upp för berget, och åtminstone två
af oss voro hänförda öfver det nya skådespelet. Och när det led
mot solnedgången, förbyttes stillheten i de stora skogarna, som
kantade klipporna öfver oss och dalgångarna under oss, till rörligt lif,
och rundt om i alla riktningar, i träd och buskar stämde tusentals
fåglar upp en härlig aftonsång.
»Det må jag då säga, att den, som sagt, att australiska fåglarna
inte kunna sjunga, måste ha haft en besynnerlig idé om musik»,
sade Mikael. »Jag har aldrig hört något så hänförande. Om vi
komma att färdas under sådan musik hela vägen, skall jag för min
del vara fullkomligt belåten. — Men hvad är det där, Ben? Det
kan inte vara någon fågel?»
Medan han talade, steg ett lågt, behagligt ljud upp från dalen,
ett klart, entonigt ljud, som ofta upprepades, alldeles som om någon
sakta slog på en silfverklocka. Därefter upprepades ljudet från ett
annat håll och så åter från ett annat, tills luften fylldes af
silfvertoner, som om naturen ringde sina barn till hvila.
»Det är en fågel», sade Ben, »klockfågeln. Det är en liten
flod nere i dalen. Man finner dem alltid nära vatten. Det har gjort
mig glad mer än en gång förr att höra dem ringa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
